Ett år kvar…

 Till dig i D-klassen!

I två år har vi haft förmånen att få vara mentorer i D-klassen! Innan det är dags för sommarlov vill vi bara säga några saker och vi hoppas att du tar dig tid att läsa.

Varje vecka ser vi dig kämpa, jobba, satsa och försöka. Vi ser dig lyckas och vi ser dig utmana dig själv. Vi ser också när du har en dålig dag, är trött och när du har huvudet fullt med allt annat än skola. Vi ser såklart när du är glad och när du är nöjd med saker och ting. Vi ser alltid när du gör något fint för någon annan och vi ser när någon annan gör något fint för dig. Vi ser när du är osäker och när du är trygg. Du signalerar olika saker och visar dig själv på olika sätt. Din mun säger ibland en hel del och ibland ingenting, men ditt kroppsspråk och dina ögon säger oftast ännu mer. 

Du har så många sidor och de fina sidorna och alla styrkor du har är något du ska vara rädd om och släppa fram. Du är en fantastisk person och vi tycker om dig just för att du är du! ❤️

När vi ses igen i augusti har vi ett läsår kvar tillsammans. Vi ser fram emot att få fortsätta följa din resa genom högstadiet och tillsammans med dig kommer vi att fortsätta göra vårt allra bästa för att du ska nå de mål du vill nå. Alla möjligheter finns och dörrarna står öppna för dig. Kliv in och gör ditt bästa så kommer allt att ordna sig. Du är inte ensam. Vi gör det tillsammans! 🙌🏾🙌🏻

Du har förtjänat vila nu. Vi vet att du gjort allt du kan och mäktar med. Var stolt över dig själv och vet om att vi är stolta över dig, både för små saker och för stora saker som du jobbat med hittills. 👊🏾👊🏻

Vi önskar dig nu många sköna dagar där du får göra det du vill och behöver för att samla kraft och ladda batterierna igen. 

☀️ Ha en riktigt skön sommar! ☀️

///Med vänlig hälsning, I & P

Halvtid och därmed ökat ansvar

 

Till dig som förälder eller ansvarig vuxen där hemma! Vi har nu gjort halva högstadiet och eleverna har koll på rutiner, regler, arbetssätt och material. Det vet vad som gäller helt enkelt! I och med detta trappar vi upp lite när det gäller eget ansvar för eleverna. Vi siktar ju på att de ska fixa att det det betydligt högre kraven på eget ansvar på gymnasiet och även om det behöver ske i en lagom takt så är det viktigt att öva. Ni hemma kan veta om att faskontroll, veckodragning, information och hjälpmedel av olika slag är något som är tänkt att vara en hjälp i detta. Det är inga saker som sker här "från ingenstans" och vi utgå r från att överenskommelser vi gör med eleverna följs då de görs med deras bästa i fokus...alltid. Nu är målet att eleverna ska börja förvalta det vi byggt upp. Att komma i tid, ha med sig rätt materialoch arbeta med det som är bestämt är "basic" och något vi förväntar oss av alla när de är på plats. Brister någon av dessa är förutsättningarna för en bra lektion betydligt sämre. Både för egen del och för gruppens del. Vid det här laget vill vill vi se att eleverna självmant använder "basic" och faktiskt börja se en användning av de verktyg och strategier vi övat på och serverar till eleverna (i ämnesrummen på Classroom och på lektioner) så att fokus blir på det vi ska fokusera på här i skolan, nämligen undervisning och lärande.  Hjälp och stöd inom ramen för skola och ämnena samt på raster är givet att vi ger, men när man är 14 år och ska fylla 15 så är det viktigt att man förstår sin delockså och i detta räknar vi med stöd från er föräldrar. Ju närmare gymnasievalet vi kommer desto viktigare blir detta då eleverna faktiskt söker på sina betyg och inget annat. Vi kan göra mycket här, men vi kan inte trolla. Förutsättningarna finns och chanserna är många! Vill man nå resultat behöver man lägga in en insats själv också. När elever förstår sambandet mellan egen insats och resultat och väljer att använda den förståelsen på rätt sätt har de kommit en bra bit på vägen och då ser vi också det i resultaten. Det kan vara skillnaden mellan ett F och ett E, men även mellan ett C och ett A. Samma sak gäller i våra korridorer och andra gemensamma ytor. Hur man agerar och vad man väljer att göra eller säga utanför lektionssalen har betydelse för hela skolsituationen. Vad vill jag visa upp? Vilket språkbruk väljer jag? Hur väljer jag att bete mig?(både mot våra skolkamrater och personal i olika situationer) Hur påverkar det mig och mitt skolarbete? Hur påverkas andra av mina val? På vilket sätt bidrar jag till trivsel och trygghet? Ni kan självklart räkna med att vi agerar när vi ser och hör saker som inte är bra och vi försöker röra oss och vara tillgängliga och synliga så mycket vi kan, men även här ska vi kunna förvänta oss att elever på högstadiet vet vad som är rimligt och inte. Kränkningar, fula ord, gapande, skrikande, jagande och störande av lektioner som pågår är något som vi vuxna (både här och ni hemma) kan vara överens om är saker som inte är okej och eleverna vet det också, men det är trots allt så att många lyfter detta som ett problem på sina samtal (främst att det känns otryggt och att man tycker att det är jobbigt med hög ljudv olym) så därför känns det viktigt att lyfta det i detta forum också. Det är ett problem och vi vuxna är en viktig del av lösningen och eleverna är en viktig del. Vi är varandras miljö och var och en behöver ta sitt ansvar. Samtal kring detta förs dagligen i skolan både generellt och riktat och att ha med er föräldrar och ansvariga vuxna där hemma i samtalen är mycket värdefullt! Tack för din tid och ditt engagemang!

Vemod, tacksamhet, stolthet och framtid.

Då var vi här igen. Tre år går så fort!!! Vemod och tacksamhet varvas med stolthet och framtidstänk. Dags att avsluta och att önska lycka till i nästa utbildningssteg. Jag ogillar att säga hej då, men eleverna är redo och det är rimligt att de går vidare. De ska flyga vidare och de är flygfärdiga. Ändå sköljer vemodet över mig, men att jag fick vara med den här biten på deras livsresa är jag tacksam över och det är en sann förmån.

I tre år har de kämpat. Var och en med sitt och mer eller mindre i olika perioder. Alla har gått framåt och alla kan med raka ryggar kliva in i gymnasiets värld. Jag känner mig stolt över dem, var och en. Att få vara mentor är en förmån!

I dessa coronatider har vi fått anpassa både undervisning och metoder. Vi har fått tagit snabba beslut och vi har utmanats i vårt pedagogiska arbete. Vi har även fått anpassa avslutningen. Arbetslaget har tillsammans gjort allt för att den ska bli bra och fin även om den inte blir ”som vanligt”. Jag hoppas att eleverna ser det och känner det. Vi gjorde vårt allra bästa för dem under tiden de gick hos oss och trots en pandemi har vi gjort allt vi kunnat för att deras sista termin skulle bli bra. Att ha sitt arbetslag och jobba tillsammans är en förmån!

Jag kommer sakna mina elever! Det gör jag alltid. Jag kommer minnas dem! Det gör jag alltid. De är alla unika vilket är något att värna. De har alla utvecklats och det har även jag. De utmaningar jag bjöds på av de olika grupperna jag haft gjorde att jag fick nya erfarenheter, lärdomar och perspektiv. Detta tar jag med mig in i nästa läsår. Då fortsätter det viktiga arbetet med nästa elevkull. 

Att vara lärare och få utvecklas i sitt arbete är en förmån!

Provpress

Nu börjar vi närma oss en period på terminen då områden ska avslutas och då får eleverna på olika sätt visa vad de kan. Förhör, lektionsuppgifter, test, redovisning...det finns många namn och det namn som är hetast är nog PROV!

Pressen och stressen som uppstår när det är dags att visa sina kunskaper är något som jag funderar mycket kring. Varför blir det en press och stress och hur kan jag hjälpa eleverna att dels slippa känna så, men också såklart lära dem att hantera provsituationen så att den inte blir stressande och pressande på ett negativt och destruktivt sätt?

Det första: Det viktigaste samtalet kring prov pratar om med eleverna och då är fokus påvikten av att vara förberedd. Är jag förberedd minskar stress och press. Har jag pluggat så kan jag svara och då blir inte provet negativt, utan det blir ett sätt att faktiskt visa vad jag kan utifrån frågorna/uppgifterna. Och ja...till vissa prov behöver man öva mer än till andra eftersom vi kan olika saker olika bra. I detta inkluderar jag alltid föräldrarna också. Att öva glosor, läsa texter, göra de uppgifter som ingår på lektioner, att repetera för att befästa ÄR viktigt och man behöver göra det för att bli säker. Det finns inga genvägar till kunskap!

Det andra: Elverna ska veta i god tid när det är prov (oavsett vad vi valt att döpa det till)! Här behöver man vara synkade i arbetslaget så att eleverna får en jämn arbetsbelastning och så att prov inte ligger för tätt. Detta för att eleverna ska hinna förbereda sig. Med dagens teknik går det enkelt och smidigt att lägga in sånt i digitala kalendrar tex Google kalender som vi använder på min skola. Detta ger även en chans för föräldrar att se och planera för att stötta sina barn hemifrån. Akilleshälen här är om lärare inte lägger in de här viktiga händelserna i kalendern. Prov ska inte komma som en surprise för då slår vi ut elever och det finns ingen mening med det då det är elevernas kunskaper vi vill åt. Som vuxen vill inte jag heller få en uppgift där jag förväntas prestera så bra jag kan utan förvarning. Det handlar om respekt!

Det tredje: Jag tror det är viktigt är att avdramatisera prov. Ofta får prov en status som är oproportionerligt stor. Prov är ett sätt att visa vad man kan, absolut! Men ett misstag på ett prov är just det...ett misstag på ett prov. Att det låser sig eller blir fel kan hända och då är jag där och fångar upp eleven och vi stämmer av igen vid annat tillfälle. Alla kan ha en dålig dag och jag känner eleverna och kan lösa saker ihop med dem. Ett prov säger inget om dig som människa utan om vad du kunde just där och då. Ett prov avgör inte livet och om det går dåligt så löser vi det. Taket ramlar inte in för att det är prov. Lektionerna och undervisningen är en träning och en förberedelse och ibland kollar vi så att vi har de kunskaper som krävs och på vilken nivå man ligger. Det är lärandet som är det viktiga. Här behöver vi vara tydliga även mot föräldrar. Kunskap går inte att stressa fram. En lärandeprocess tar tid och måste få göra det. Att skriva prov och lära sig det är också en process. Vissa behöver mer hjälp och stöd i en sån situation och andra klarar det tämligen sansat och odramatiskt. Vi är olika och det går bra.

///Ida Lenneman

Ledarskap och lärande #afkVarberg19

Ledarskap och lärande #afkVarberg19

De senaste fyra åren har jag haft förmånen att åka på #afkVarberg (även om de två första var i Örebro respektive Linköping) de sista två arbetsdagarna på terminen. Detta gjorde jag även i år.

Hela året har jag sett fram emot detta eftersom det är en konferens som berikar mig och som inspirerar till fortsatt arbete på min egen skola. I år var temat ledarskap och lärande vilket är något som vi diskuterar mycket och något som vi kan tänka olika kring.

Att få lyssna på föreläsningarna, pecha kuchas och samtala med kollegor från olika delar av landet i ett sammanhang som präglas av öppenhet, nyfikenhet, arbetsglädje och given delakultur är mäktigt! Vilken kraft och vilken kompetens som finns och vilken energi det ger att få uppleva det! De viktigaste sakerna jag tar med mig från årets konferens är:

1. Forskning och praktik kan leda till utveckling och man leder arbetet på ett sätt som gör att dessa två länkas samman med varandra.
2. Ledarskap och lärande är två begrepp som vi använder flitigt. Har vi en samsyn kring vad de begreppen faktiskt betyder? Vilka synonymer tänker vi på och vad lägger vi in i orden?
3. Tappa aldrig elevperspektivet. Det är för eleverna vi arbetar och det är för eleverna skolutveckling sker.

Skolsmedjan gör, som alltid, ett strålande arbete genom att blanda både seriositet, allvar, humor och värme. Oavsett om man är en återkommande deltagare eller en helt ny så får man vara med och skapa. Det är fint. Det är viktigt. Det är bra. Ert engagemang är viktigt för hela Skolsverige! Tack Viktoria, Magnus och Eva för det!

Ledarskap och lärande är två centrala och viktiga ord i det arbete jag gör varje dag i min roll som lärare och mentor. Att avsluta ett läsår är något jag alltid gör med en blandning av stolthet, vemod och reflektion.

Stolthet över allt jag själv gjort och bidragit med, men också stolthet över vad vi i arbetslaget gjort och lyckats med. Den största stoltheten känner jag såklart över eleverna. Det händer mycket med eleverna på ett år! Ingen står kvar på samma plats som när vi började och även om det inte alltid går i den takt jag önskar så går det framåt och det är framåt vi ska.

Vemodet handlar mest om att det gått ännu ett år och det innebär att slutet på resan med just de här eleverna och även om avslut är naturligt och nödvändigt så väcks ett vemod.

Reflektionen kring hur, vad, varför, när och ur både mitt och elevernas perspektiv är viktig. Den hjälper mig att förfina, förändra, förbättra, tänka till, tänka om och ge mig svar och lösningar på saker som varit, men också som vi ska jobba vidare med nästa läsår. Att sedan docka ihop den egna reflektionen med ämneskollegor och arbetslaget blir värdefullt och något som gör att vi lär av och med varandra samt kan leda eleverna vidare i deras kunskapsutveckling och sociala utveckling under deras sista år på grundskolan.

Nu väntar semester. Den känns välförtjänt och är välkommen, men jag lämnar det här läsåret med en känsla av att jag ser fram emot nästa läsår. Vad ska hända då tro? Det får vi se...

///Ida Lenneman

Det kompensatoriska uppdraget

Är det verkligen meningen att VI ska...?

Det är ju orimligt att kräva att skolan ska...?

Borde inte föräldrarna...?

Vi lärare måste få ägna oss åt...?

Ska skolan verkligen behöva...?

Från Lgr11

"Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har."

"Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare."

"Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling.
Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen."

Svaret på "börjorna" högst upp är alltså JA! 

Sen kan man alltid diskutera när, hur och vem samt diskutera former och annat, men att det ÄR ett uppdrag som skolan har råder det ingen tvekan om.

Tillsammans är nyckelordet och det gäller oss vuxna!

Jag tycker att vi i skolan behöver ta krafttag tillsammans och stå upp för vår verksamhet som faktiskt är skola. Vi som arbetar i skolan får ta mycket kritik och visst finns det saker som ligger på oss som arbetar i skolan och såklart ska vi vara professionella och följa de direktiv som finns. Dock är det viktigt att faktiskt se att de allra flesta på riktigt levererar mycket bra undervisning och vi ägnar mycket tid åt att göra bra lektioner och hitta bra och utmanande uppgifter till våra elever. Vi kämpar med att möta elevers olika behov och vi försöker så gott det går att anpassa undervisningen för att elever ska lyckas. Alla elever. I det här arbetet behöver vi varandra och vi behöver hjälpas åt. Vi behöver lyssna på de goda exempel som finns och vi behöver se över hur vi bäst kan arbeta tillsammans med eleverna i fokus.

När grundskolan är slut ska våra elever konkurrera med övriga 16-åringar i landet om en plats på gymnasiet. Grunden förväntas finnas både kunskapsmässigt och socialt. De allra flesta av våra elever kommer stå upp bra i den konkurrensen vilket vi kan vara stolta över. Dock känner jag att vi behöver diskutera vad vi kan göra tillsammans för att faktiskt få med alla elever i detta. Jag vill känna att de elever vi skickar vidare till gymnasiet ska ha goda kunskaper med sig in i nästa steg och där är vi nog alla överens Jag vill också att eleverna ska kunna några grundläggande saker för att klara av det på ett bra sätt. Kalla det hyfs om du vill eller sociala färdigheter om du vill. Det är hur som helst viktiga saker att kunna för att fortsätta sin väg mot att bli vuxen på riktigt.

Här följer några exempel på vilka saker jag tänker att elever behöver få med sig från grundskolan och förstå vikten av förutom ämneskunskap:

• Passa tiden.
• Ha med dig rätt material och vara rädd om materialet du fått låna. En iPad eller en dator är en förmån.
• Sitta upp på ett alldeles vanligt sätt.
• Förstå att ytterkläder oftast inte passar inomhus. Du behöver inte sitta med ytterkläder som ett skydd och märket på dina kläder har ingen roll i undervisningen.
• Förstå att det sällan passar att sitta på en lektion med hörlurar/mössa/luva när vi arbetar i grupp och ska interagera med andra eller ska lyssna på en genomgång. Det är inte heller givet att man lär sig bättre genom att lyssna på musik.
• Vänta på din tur och respektera att det finns fler personer som också har rätt att yttra sig, fråga eller få hjälp och att man är en del av en helhet. På en 60 min lång lektion med 30 elever i klassen blir det inte många minuter per elev som läraren hinner ge dig återkoppling. Slösa inte med vare sig din tid, klasskompisars tid eller lärarens tid.
• Ha ett vårdat språk. Chansen att du blir lyssnad på ökar väldigt mycket om du kan framföra det du önskar på ett konstruktivt sätt. Lärare är inte tankeläsare.
• Förstå att den egna arbetsinsatsen på många sätt avgör det betyg man får i slutändan. Gör det läraren säger och förstå att ingen lärare ger uppgifter för att vara dum, utan för att du ska utvecklas och lära dig grundläggande saker.

Detta är saker som vi vuxna behöver träna på ihop med eleverna och modellera varje dag. Barn kan inte sånt här automatiskt och av sig själva. Dessutom gör de olika beroende på var de är och med vilka så att hävda att alla är ouppfostrade känns inte rimligt. Problem i skolan ska föräldrar veta om, men de är inte på plats så de kan inte ansvara för det som händer när de inte är där. Föräldrar kan dock fylla en annan viktigt funktion så här är några saker som jag önskar att föräldrar tänkte på och tog till sig som sin uppgift och sitt ansvar för att underlätta barnets utbildning:

• Ditt barn behöver sömn.
• Ditt barn behöver få i sig mat.
• Ditt barn behöver hjälp med att få med sig rätt saker till skolan.
• Ditt barn behöver att du stöttar med läxor och att du ser information från skolan som något   viktigt att ta del av.
• Ditt barn behöver din hjälp att både repetera och öva på saker för att det ska bli befäst kunskap.
• Ditt barn behöver höra att du förväntar dig att undervisningen respekteras.
• Att ditt barn säger "nej" eller "jag vill inte" behöver inte innebära att du måste lyssna. Du är vuxen och ytterst ansvarig för ditt barn. Våga ta det ansvaret. Det kanske är jobbigt på kort sikt, men väl värt det på långsikt eftersom ditt barn mår bra av gränser som är satta av omsorg.

Vi har elever som behöver extra stöttning i flera av ovanstående saker och det ska de såklart få och där är vårt samarbete och våra gemensamma erfarenheter oerhört viktiga att bygga vidare på och även inkludera elevernas föräldrar som känner sina barn bäst, men om vi viker oss på dessa grundläggande saker på ett generellt plan så kommer eleverna att ha svårt att klara nästa steg och det behöver vi vara tydliga med både till elev och förälder. Gymnasiet kräver mer självständighet och eget ansvar vilket är helt naturligt och därmed viktigt att rustas för. Vi behöver arbeta ihop med det här för det är endast då vi kan få en effekt och se resultat av det vi gör. En god förmåga till socialt samspel och träning i de sociala koder som finns i vårt samhälle är något vi ska se till att stå upp för, för allas vår skull!

  Som det är nu så upplever jag att eleverna kodar av var man kan göra en sak och var man inte kan det och detta skapar en obalans och leder till att de får svårare att faktiskt lära sig. Där man fokuserar på att utmana läraren i dessa grundläggande saker hinner man mindre när det gäller undervisningen och det är för undervisningen eleverna är här. Att utmana regler och normer är inget konstigt. Ibland kanske det till och med finns en bra poäng med att göra det. Dock är det så att eleverna ska tränas att göra det i rätt forum och vid rätt tillfälle och här har vi klassråd som ett exempel på när man får lyfta sina tankar och idéer och få till en diskussion. Även här ansvarar ändå vi vuxna för att diskussionen är rimlig och konstruktiv.

  I vår verksamhet har vi utan minsta tvekan ett fostrande uppdrag och om vi inte håller det ansvaret högt så kommer för många elever att misslyckas. De anpassningar vi gör ska generera att eleven kan prestera bättre i ämnena och få schyssta premisser att visa sina kunskaper och utvecklas och om man presterar bättre av att inte följa de allra mest grundläggande sakerna när det gäller socialt samspel i vårt samhälle så skulle jag gärna vilja ha ett exempel på det. 

  Vi vet också om att alla barn inte har föräldrar som klarar av att följa punkterna här ovan och vårt kompensatoriska uppdrag är stort och viktigt. Dock måste vi våga lägga ansvaret på föräldrar när det är ett uppenbart föräldraansvar. Vi kan inte vara hemma hos eleverna och styra upp saker. Har inte föräldrarna förmågan eller kraften behöver vi samarbeta med andra instanser. Det är inget som vi ska vara rädda för att göra, utan något som vi faktiskt är skyldiga att göra.

Hur kan vi göra få med eleverna i detta? Hur kan vi få med föräldrarna i detta? Vad behöver vi för att faktiskt kunna stå upp för vår verksamhet? Vad saknar vi för att kunna göra det? Tankarna är många och jag har inte alla svar. Vi har de elever och de resurser vi har. Tillsammans kanske vi kan tänka kloka saker. Jag tror att nyckelordet är ”tillsammans” och då syftar jag på oss vuxna. Det är med fokus på elevernas välmående och trygghet och med fokus på att alla barn ska få en bra chans att lära sig saker som vi behöver diskutera detta.

///Ida Lenneman