Till alla föräldrar!

Något som jag värderar högt på mitt arbete är goda relationer till eleverna. Jag möter dem varje dag i både klassrum och korridorer, vi nöts och stöts med varandra och vi lär känna varandra rätt så bra på tre år. Min uppgift är att lära dem så mycket jag bara kan i mina ämnen, men jag har också ett ansvar att bidra till deras sociala och personliga utveckling. Detta innebär att jag ibland peppar, stöttar och hjälper och ibland förmanar och tillrättavisar...ja...till och med kanske skäller! När man känner någon och har en relation så är det sällan ett problem. Mina elever vet att jag tycker om dem och de vet att de kan och får vända sig till mig med både roligheter och problem. Vi kan samtala och hitta lösningar ihop. De litar på mig. Anledningen till det, tror jag, beror på att jag redan från början lägger mycket tid på att bygga relation. Jag prioriterar det högt, jag tar mig tid och jag är anträffbar. Eleverna känner det och de uppskattar det.

Flera gånger, den sista tiden, har jag sett inlägg på olika sociala medier som handlar om att föräldrar lägger ut utdrag ur loggböcker, kontaktböcker eller mail från lärare som på något sätt tillrättavisat deras barn. Syftet med att lägga ut det har varit att vi alla ska förfasas över detta. De är tagna ur sitt sammanhang och ger oss inte en helhetsbild över det som hänt vilket gör det problematiskt.

En elev hade skrivit i sin kontaktbok:

"Idag har jag tramsat på lektionen. Jag vet att det är dumt och jag ska inte göra det igen"

Föräldern tyckte att detta var fel och kränkande och fick medhåll från sina vänner.

Vad var fel? Jag förstår inte!

Snälla förälder! Vi lärare måste informera dig om vad som händer i skolan. Vi kan välja olika sätt att göra det på. Ibland skriver vi, ibland ringer vi, ibland ber vi barnet berätta själv skriftligt eller muntligt, ibland kallar vi till möten...listan kan göras lång! Det finns många olika sätt. Syftet är alltid detsamma dock. Vi vill att du ska veta! Vi vill att du ska få en chans att vara med och påverka!
  För att barnen ska lyckas behöver vi samarbeta. För att kunna samarbeta måste vi informera dig om både ris och ros när det gäller ämneskunskaper och socialt samspel.
  Häng inte ut ditt barn så på nätet. Meddelandet var inte för alla...det var till dig, som förälder! Det var en chans för dig att prata med ditt barn om det som hade hänt och varför. Istället läggs det till allas beskådning och fokus blir fel. Fokus blir på läraren och orsaken till meddelandet glöms bort. Eleven görs osynlig. Varför? Vem vinner på det?

Jag lovar att lägga tid, kraft och maximal energi på ditt barn när hen är hos mig. Jag önskar att du backade upp mig när jag vill samarbeta med dig. Du är ditt barns viktigaste person. Det du signalerar är viktigt för ditt barn och för mig som arbetar med ditt barn.
  Jag peppar, stöttar och hjälper för att jag vill att ditt barn ska lyckas. Jag förmanar, tillrättavisar...ja...till och med kanske skäller för att jag vill att ditt barn ska lyckas. Tro inte att jag ringer hem för att säga att du är en dålig förälder, känn inte så. Du kan inte styra ditt barn när hen är i skolan. Det är inte ditt fel att saker händer. Det är min uppgift och skolans uppgift att vara guide för ditt barn på skoltid. Ibland kör jag dock fast och då vill jag samarbeta med dig. Du känner ditt barn bäst. Så enkelt är det.

Eleven i fokus och runt eleven behövs viktiga vuxna. Tillsammans når vi längst!

///Ida Lenneman