...är riktigt kul! Idag hade jag förmånen att få vara med på en idrottslektion i åk 7. Basket stod på programmet. Kan man se ALLA på en lektion där eleverna är i ständig rörelse? Hur går bedömning till i ett praktiskt ämne? Detta var frågor jag hade till min kollega innan besöket.
Eftersom jag själv alltid har gillat idrott, är tävlingsmänniska och verkligen satsade på ett högt betyg i ämnet så var det riktigt kul att få komma och titta på en lektion ur ett lärarperspektiv. Som elev gjorde jag allt för att mina idrottslärare skulle se vad jag kunde, men jag visste nog aldrig vad jag skulle göra för att få fick min 4:a (högstadiet) eller mitt VG (gymnastiet). Jag själv undervisar i fyra teoretiska ämnen och är van vid att alla elever sitter ner och jobbar, vi är i samma sal och de jobbar intellektuellt hela tiden. Elevernas fysiska förutsättningar har ingen som helst påverkan på elevernas förmåga att dra slutsatser och se helheter.
I ämnet idrott jobbar man med kroppen och de fysiska förutsättningarna spelar stor roll. Även om det är den individuella utvecklingen man vill se så är det oundvikligt för elever att jämföra sig med varandra. Så är det i mina teoretiska ämnen också, men det går ju att "mörka" att man inte kan på ett annat sätt. På idrotten är det ju näst intill omöjligt. Det syns direkt om du har bollkoll, motorik, samarbetsförmåga osv...
Jag möttes i alla fall av en klass som visade stort intresse på lektionen och ganska snabbt förstod jag varför en kraftfull röst är en viktig egenskap hos en idrottslärare. Det låter mycket när 20 basketbollar studsas mot gymnastikgolvet! En annan sak som jag tänkte på var att korta och tydliga instruktioner är viktigt. Det finns visserligen en tavla att skriva på, men en kort övning som sedan följs av ny kort och tydlig instruktion och därefter ny övning verkar mest framkomligt. En annan viktig sak som jag tänkte på var att lärarens stora uppgift är att få alla att våga. "Kan den kortaste eleven i klassen göra upphopp mot den största?" Ja, med en lärare som peppar och uppmuntrar till att försöka just det så går det! Vid minimatcherna som spelades såg jag tjejer som tog för sig och killar som samspelade. Jag såg också elever som inte ville synas och de gjorde sitt bästa för att vara osynliga. Nu var ju detta matchsituation och kanske hade de eleverna visat mer av sina förmågor under tränings/övningsmomenten som är mer individuella? Hur lätt är det att "ta för sig" när det finns "vinnarskallar" som gör det desto mer?
Hur som helst...jag fick många tankar i huvudet och en mycket positiv sak var att alla var ombytta och alla försökte efter bästa förmåga där och då. Vad har min kollega gjort för att nå dit? Spännande!
Efter lektionen tog vi tid och samtalade om lektionen. Att man hinner se ALLA konstaterade vi snabbt. Vi hade en samsyn på lektionen som helhet. Bedömning var svårare för oss att bena ut. När ska den göras? Hur bedömer vi likvärdigt? Hur gör vi det tydligt för eleverna? Mycket spännande och helt klart något att jobba vidare med!
Min tanke är att de praktiska ämnena har en tuffare uppgift när det gäller bedömning eftersom de har mindre tid med eleverna och det är de praktiska förmågorna som är fokus. I mina ämnen har jag inte bara det som görs på lektionstid utan även skrivet material som går att gå tillbaka till som komplement till det muntliga arbetet. När det gäller instruktioner kan mina SO-elever få dem både skriftligt och muntligt vilket gör att de kan gå tillbaka till dem när det behöver. På idrotten gäller det att hänga med i det muntliga. Annars kan man ställa sig långt bak i ledet och titta på några exempel först. De individuella momenten är viktiga speciellt om man tycker att gruppmomenten är svåra!
Vad tar jag med mig från mitt besök?
Jag tar med mig en ytterligare förståelse för de praktiska ämnena. Jag ser att bedömning är något vi behöver förtydliga för våra elever så att de har koll på vad ämnet idrott faktiskt går ut på. Vad är det mina betyg visar att jag kan? Jag tar också med mig att det på idrotten såväl som på SO:n krävs en ledare som skapar trygghet och ett positivt klimat. Då vill eleverna vara med och de vill utmana sig själva och därför måste vi jobba på olika sätt för att de ska få en chans att visa vad de kan. Både individuellt och i grupp.
///Ida
