Tillsammans är nyckelordet och det gäller oss vuxna!

Jag tycker att vi i skolan behöver ta krafttag tillsammans och stå upp för vår verksamhet som faktiskt är skola. Vi som arbetar i skolan får ta mycket kritik och visst finns det saker som ligger på oss som arbetar i skolan och såklart ska vi vara professionella och följa de direktiv som finns. Dock är det viktigt att faktiskt se att de allra flesta på riktigt levererar mycket bra undervisning och vi ägnar mycket tid åt att göra bra lektioner och hitta bra och utmanande uppgifter till våra elever. Vi kämpar med att möta elevers olika behov och vi försöker så gott det går att anpassa undervisningen för att elever ska lyckas. Alla elever. I det här arbetet behöver vi varandra och vi behöver hjälpas åt. Vi behöver lyssna på de goda exempel som finns och vi behöver se över hur vi bäst kan arbeta tillsammans med eleverna i fokus.

När grundskolan är slut ska våra elever konkurrera med övriga 16-åringar i landet om en plats på gymnasiet. Grunden förväntas finnas både kunskapsmässigt och socialt. De allra flesta av våra elever kommer stå upp bra i den konkurrensen vilket vi kan vara stolta över. Dock känner jag att vi behöver diskutera vad vi kan göra tillsammans för att faktiskt få med alla elever i detta. Jag vill känna att de elever vi skickar vidare till gymnasiet ska ha goda kunskaper med sig in i nästa steg och där är vi nog alla överens Jag vill också att eleverna ska kunna några grundläggande saker för att klara av det på ett bra sätt. Kalla det hyfs om du vill eller sociala färdigheter om du vill. Det är hur som helst viktiga saker att kunna för att fortsätta sin väg mot att bli vuxen på riktigt.

Här följer några exempel på vilka saker jag tänker att elever behöver få med sig från grundskolan och förstå vikten av förutom ämneskunskap:

• Passa tiden.
• Ha med dig rätt material och vara rädd om materialet du fått låna. En iPad eller en dator är en förmån.
• Sitta upp på ett alldeles vanligt sätt.
• Förstå att ytterkläder oftast inte passar inomhus. Du behöver inte sitta med ytterkläder som ett skydd och märket på dina kläder har ingen roll i undervisningen.
• Förstå att det sällan passar att sitta på en lektion med hörlurar/mössa/luva när vi arbetar i grupp och ska interagera med andra eller ska lyssna på en genomgång. Det är inte heller givet att man lär sig bättre genom att lyssna på musik.
• Vänta på din tur och respektera att det finns fler personer som också har rätt att yttra sig, fråga eller få hjälp och att man är en del av en helhet. På en 60 min lång lektion med 30 elever i klassen blir det inte många minuter per elev som läraren hinner ge dig återkoppling. Slösa inte med vare sig din tid, klasskompisars tid eller lärarens tid.
• Ha ett vårdat språk. Chansen att du blir lyssnad på ökar väldigt mycket om du kan framföra det du önskar på ett konstruktivt sätt. Lärare är inte tankeläsare.
• Förstå att den egna arbetsinsatsen på många sätt avgör det betyg man får i slutändan. Gör det läraren säger och förstå att ingen lärare ger uppgifter för att vara dum, utan för att du ska utvecklas och lära dig grundläggande saker.

Detta är saker som vi vuxna behöver träna på ihop med eleverna och modellera varje dag. Barn kan inte sånt här automatiskt och av sig själva. Dessutom gör de olika beroende på var de är och med vilka så att hävda att alla är ouppfostrade känns inte rimligt. Problem i skolan ska föräldrar veta om, men de är inte på plats så de kan inte ansvara för det som händer när de inte är där. Föräldrar kan dock fylla en annan viktigt funktion så här är några saker som jag önskar att föräldrar tänkte på och tog till sig som sin uppgift och sitt ansvar för att underlätta barnets utbildning:

• Ditt barn behöver sömn.
• Ditt barn behöver få i sig mat.
• Ditt barn behöver hjälp med att få med sig rätt saker till skolan.
• Ditt barn behöver att du stöttar med läxor och att du ser information från skolan som något   viktigt att ta del av.
• Ditt barn behöver din hjälp att både repetera och öva på saker för att det ska bli befäst kunskap.
• Ditt barn behöver höra att du förväntar dig att undervisningen respekteras.
• Att ditt barn säger "nej" eller "jag vill inte" behöver inte innebära att du måste lyssna. Du är vuxen och ytterst ansvarig för ditt barn. Våga ta det ansvaret. Det kanske är jobbigt på kort sikt, men väl värt det på långsikt eftersom ditt barn mår bra av gränser som är satta av omsorg.

Vi har elever som behöver extra stöttning i flera av ovanstående saker och det ska de såklart få och där är vårt samarbete och våra gemensamma erfarenheter oerhört viktiga att bygga vidare på och även inkludera elevernas föräldrar som känner sina barn bäst, men om vi viker oss på dessa grundläggande saker på ett generellt plan så kommer eleverna att ha svårt att klara nästa steg och det behöver vi vara tydliga med både till elev och förälder. Gymnasiet kräver mer självständighet och eget ansvar vilket är helt naturligt och därmed viktigt att rustas för. Vi behöver arbeta ihop med det här för det är endast då vi kan få en effekt och se resultat av det vi gör. En god förmåga till socialt samspel och träning i de sociala koder som finns i vårt samhälle är något vi ska se till att stå upp för, för allas vår skull!

  Som det är nu så upplever jag att eleverna kodar av var man kan göra en sak och var man inte kan det och detta skapar en obalans och leder till att de får svårare att faktiskt lära sig. Där man fokuserar på att utmana läraren i dessa grundläggande saker hinner man mindre när det gäller undervisningen och det är för undervisningen eleverna är här. Att utmana regler och normer är inget konstigt. Ibland kanske det till och med finns en bra poäng med att göra det. Dock är det så att eleverna ska tränas att göra det i rätt forum och vid rätt tillfälle och här har vi klassråd som ett exempel på när man får lyfta sina tankar och idéer och få till en diskussion. Även här ansvarar ändå vi vuxna för att diskussionen är rimlig och konstruktiv.

  I vår verksamhet har vi utan minsta tvekan ett fostrande uppdrag och om vi inte håller det ansvaret högt så kommer för många elever att misslyckas. De anpassningar vi gör ska generera att eleven kan prestera bättre i ämnena och få schyssta premisser att visa sina kunskaper och utvecklas och om man presterar bättre av att inte följa de allra mest grundläggande sakerna när det gäller socialt samspel i vårt samhälle så skulle jag gärna vilja ha ett exempel på det. 

  Vi vet också om att alla barn inte har föräldrar som klarar av att följa punkterna här ovan och vårt kompensatoriska uppdrag är stort och viktigt. Dock måste vi våga lägga ansvaret på föräldrar när det är ett uppenbart föräldraansvar. Vi kan inte vara hemma hos eleverna och styra upp saker. Har inte föräldrarna förmågan eller kraften behöver vi samarbeta med andra instanser. Det är inget som vi ska vara rädda för att göra, utan något som vi faktiskt är skyldiga att göra.

Hur kan vi göra få med eleverna i detta? Hur kan vi få med föräldrarna i detta? Vad behöver vi för att faktiskt kunna stå upp för vår verksamhet? Vad saknar vi för att kunna göra det? Tankarna är många och jag har inte alla svar. Vi har de elever och de resurser vi har. Tillsammans kanske vi kan tänka kloka saker. Jag tror att nyckelordet är ”tillsammans” och då syftar jag på oss vuxna. Det är med fokus på elevernas välmående och trygghet och med fokus på att alla barn ska få en bra chans att lära sig saker som vi behöver diskutera detta.

///Ida Lenneman