Det är helt fantastiskt att se eleverna när de leder sina utvecklingssamtal! De berättar, förklarar, visar och beskriver sin skolsituation för sina föräldrar. Vissa bjuder på stor självinsikt, medan andra behöver lite hjälp på traven. ALLA har tankar om vad de ska jobba vidare med och vad de behöver satsa på.
De har förberett sig, de har övat och de har tänk till och det märks!
Det är också intressant att möta föräldrarnas frågor. De visar på olika sätt stor omsorg för sina barn och vill att de ska komma framåt. De visar att de vill hjälpa till och stötta efter sin förmåga och de är måna om att det ska gå bra för sina barn.
Mitt i det där står jag! Jag ansvarar för eleven, hela elevens skolsituation. Jag är länken mellan skolan och hemmet. Jag är mån om eleven och hens kunskaper likväl som eleven och hens mående. Samtidigt är jag mån om att vårda relationen med elevens föräldrar eftersom de är oerhört viktiga samarbetspartners i arbetet med eleven. Vi ska hitta rimliga och utvärderingsbara mål tillsammans för att eleven ska nå sin fulla potential. Vi ska skynda långsamt så att det blir rimligt för att eleven att nå sina mål. Jag vet nu vad var och en behöver för att ta kliv framåt. Jag ska göra mitt bästa för att utmana, ge tillfällen att öva och anpassa så att det blir möjligt. Jag ser det som en viktig uppgift och jag vill att vi (alla tre parter) vid nästa utvecklingssamtal ska kunna se och känna framstegen och känna oss nöjda.
Oavsett om eleven behöver utmanas mer, öva mer eller få anpassningar för att nå sina mål så är det eleven som är i fokus när vi har våra utvecklingssamtal. Precis så vill jag att det ska vara.
