Vilka är vi?

Vi är två lärare på Berzeliusskolans högstadium i Linköping som har bestämt oss för att arbeta för att förändra och förbättra vår pedagogik och vårt arbetssätt. Detta gör vi främst genom att samarbeta kring eleverna och i våra ämnen. Vi försöker se beröringspunkter i ämnena och arbeta för att eleverna ska se större sammanhang i undervisningen. Här kan du läsa mer om oss och vårt arbete för att skapa bra förutsättningar för eleverna.

måndag 23 december 2013

Nästa steg

En termin kvar med de här eleverna! Tiden går så fort och resan de gör på tre år är en fröjd att få följa. Jag är imponerad!

Den sista terminen kommer innebära mycket arbete för eleverna och jag vet att de kommer att känna både press och stress i och med att de både närmar sig slutet på grundskolan och det är lite pirrigt och kanske ibland skrämmande, men också för att alla NP ska göras!

I mina fyra SO-ämnen har vi gått igenom alla förmågor och de allra flesta har utvecklats mycket fint och gått framåt. Den sista terminen kommer att handla om att bygga på kunskaperna med de sista kurserna och finslipa förmågorna så att vi verkligen gett allt innan det är dags för nästa steg! De nationella proven i SO ligger i vecka 20 och mitt mål är att eleverna ska känna sig nöjda efter att de gjort dem. Känslan ska vara "Jag hade faktiskt koll på läget" när de kommer ut från skrivningen. De ska också känna att tre års slit inte avgörs på ett prov!

Förmågan att ta nästa steg är något som ser olika ut för alla. Vissa längtar, andra fasar! Det vill jag lägga fokus på och samtala med eleverna om. Att känna sig redo och se fram emot gymnasiet är målet, men samtidigt är respekten stor för de som känner sig rädda och oroliga inför detta. Osäkerheten är större än man ibland tror hos många. Den osäkerheten syns inte alltid i form av ärliga och förtroliga samtal, utan ibland som kaxigt och störande beteende och det gäller att se igenom det. Det gäller att vi lyssnar och känner in vad som står för vad och möter eleven i detta.

För mig innebär den sista terminen att jag ska släppa iväg mina raringar till gymnasiet och jag ska förbereda mig på att ta emot nya elever. Att skiljas efter tre år är svårt och jobbigt. Det är en anspänning att säga hej då för jag vet att jag kommer att sakna dem mycket. Samtidigt är det helt naturligt att de går vidare och ger sig iväg mot nya mål i livet. Mitt uppdrag gäller på tre år och jag hoppas att mina elever känner att jag ger dem det jag kan ge under de tre år de är "mina". Så är det...vi har nötts och stötts och vi har skrattat och slitit vårt hår, men vi har gjort det för att vi vill nå så långt som möjligt!

fredag 13 december 2013

Utnyttja tiden på lektionen!

Att få eleverna mer aktiva och delaktiga på lektionerna har varit ett mål den här terminen. I  kursen som jag skrev om i senaste inlägget var detta fokus ihop med att det är tiden på lektionen som är i fokus...inte vad man kan prestera när man får jobba hemma.

Vi ville se om elevernas kunskaper kom fram tydligare med vårt upplägg och vi såg att de jobbade hårt och aktivt med sin uppgift under fem lektioner. När det var dags för bedömning fick vi vårt kvitto. Vi såg utveckling i förmågorna och detta har lett till att många elever fått höjda betyg! Känns riktigt skönt att avsluta denna termin med detta i ryggen. Det vi gör funkar och nu har vi alla möjligheter att bygga på det och utveckla det nästa termin. Att sätta ord på, att förklara och lära av och med varandra är positivt även för den sociala stämningen i gruppen. Alla synliggörs och måste bidra.

På samma sätt som jag vill vara ledig efter jobbet tänker jag att även eleverna vill det och ska få vara det. Att hitta arbetssätt som gör detta möjligt är kul och det blir kvalité. Elevernas respons är positiv för "det känns som jag får saker gjort och jag fattar" är ju något man vill höra ofta! Några har sagt att det är "jobbigt att jobba, kan du inte bara säga", men de kommer snabbt med på tåget när de känner att de kommer framåt.

Nu ska vi ge oss in i religionens värld och under den kursen testar jag att flippa klassrummet! Mer om det i nästa inlägg.

///Ida