Att ta ansvar är en viktig förmåga.

Då har vi kickat igång vårterminen med våra nior! Sista terminen på grundskolan. Det är nu det gäller!

Nej....riktigt så dramatiskt är det inte. Det gäller att hitta en bra balans så att eleverna inte blir så stressade. De står inför många utmaningar och vår uppgift är att stötta, hjälpa, råda och uppmuntra dem att möta dessa utmaningar utan att de tappar bort sig själva.

Vi har jobbat med Hinduism och Buddhism nu på SO:n. Eleverna har fått ett brev från Holger som ställer en mängd frågor om dessa två religioner. Holger är inte så kunnig och ber om hjälp så att han kan fixa sin resa i Asien utan att verka okunnig. Uppgiften är alltså att svara på detta brev så att man visar sina egna kunskaper i religion. Man får i denna uppgift chansen att visa samtliga förmågor i ämnet och allt arbete sker på lektionstid.

Upplägget var som följer:

v.50 Genomgång om Hindusim (titta på klipp och diskussion, skriva sammanfattning i grupper)
v.51 Genomgång om Hinduism (titta på klipp och diskussion, skriva sammanfattning i grupper)
v.2 Utdelning av brevet från Holger och arbete med att förbereda sig. Genomgång av olika källor.
v.3 Genomgång och diskussion om Buddhism
v.4 Förberedelse + tillfälle 1: Svara på brevet
v.5 Tillfälle 2 och 3: Svara på brevet och slutföra svaret på brevet

De har även fått möjligheten att skriva en "fusklapp" på en A4 som de får använda som stöd när de ska svara. Detta gav möjlighet att diskutera vad som passar på en fusklapp och vad som stjälper. Mycket intressant!
  Jag ser fram emot att få läsa svaren. Det här upplägget visar verkligen vad varje elev kan och förmågorna blir tydliga. Det ger också bättre fokus och aktivitet på lektionerna.

Att vara tvungen att förbereda sig och ta ansvar för att faktiskt göra det har nog varit den tuffaste utmaningen för eleverna den här kursen. Att följa instruktioner, både muntliga och skriftliga, är också något som eleverna måste jobba på. Saker serveras inte på guldfat och lösningar ramlar inte ner från himlen! Man måste läsa planeringar och instruktioner!
  Rent kunskapsmässigt är de flesta klara med var de är och var de vill innan terminen är slut, men som jag ser det är det just förmågan att se att man själv påverkar hur det blir som vi behöver finslipa nu den här sista terminen. Att knyta samman kunskap och beteende så att de matchar varandra!
 Även i nian är det många som behöver öva på att ta med sig penna, sudd, material, att hålla koll på när det är prov, att passa tider, att utnyttja tiden, att ta ansvar för hur man säger saker till varandra och att kunna se sin del i det som händer är saker som vi aldrig får sluta jobba med.
  Även om de går i nian är de barn, på väg att bli ungdomar, och de behöver vårt stöd ett bra tag till. De förtjänar att få det! Vi måste ge dem det för det är förmågor de behöver ha oavsett vilket jobb de får senare...

Behövs Superman?

Har just sett en dokumentär som heter "Waiting for Superman". Den är från 2010 och handlar om det amerikanska skolsystemet och dess brister. Man får följa olika barn och deras familjer i kampen om att hitta bra utbildning och därmed ha en chans till en bra framtid. Man får även möta pedagoger och politiker som kämpar för att höja kvalitén i skolorna i USA.
  På det stora hela kämpar de med samma saker som den svenska skolan. Höja nivån på lärarna, höja kunskapsnivån och likvärdighet i landet.
  USA:s skolsystem är ännu mer komplext än det svenska, men fortfarande är det samma saker vi strävar efter och det tycker jag är värt att lyfta fram.

I dokumentären pratar man om att det är fyra steg till toppen:
Skickliga pedagoger som ser sitt arbete som ett privilegium snarare än som en rättighet lyfts fram som absolut viktigast för att eleverna ska lyckas, skickliga ledare/rektorer som stöttar och driver skolan framåt är steg två, föräldrar/släkt/vänner/grannar som "viktiggör" skolan kan ses som steg 3 och elevens egen vilja var steg 4.

I dokumentären pratar man också om att skolans uppgift inte är att "rädda" barn, utan skolans uppgift är att förmedla kunskap genom att ha tydliga mål, höga förväntningar och att inte låta någon hamna efter. Mer lärarledd klassrumstid! Inga genvägar! I vissa utsatta områden i USA, där man nästan hade tappat hoppet om eleverna, har man startat friskolor som tror på detta och jobbar efter detta och elevernas resultat har verkligen bevisat att dessa barn också kan om det bara får kvalité på sin undervisning!

För mig är det självklart att alla barn, som vi i skolan kallar elever, kan! Varför skulle de inte kunna? Med rätt hjälp och tidiga insatser ska man inte, enligt mig, kunna lämna grundskolan utan fullständiga betyg! Höga förväntningar och tydliga mål ger bättre resultat och när arbetet görs I klassrummet ihop med en skicklig pedagog som har en bra rektor som stöttar och prioriterar klokt så ska det inte kunna gå fel. Detta ska inte vara en utopi. Våra barn förtjänar detta! Vi måste tro på dem för att de ska kunna tro på sig själva! Då kommer vi långt!

Om du får chansen, se dokumentären!