...är inte fel!
Tyvärr har ordet krav fått en negativ klang och det ställer till det. Att ha krav på sig i form av förväntningar och prestationer efter förmåga är något jag tror att vi växer av. Det viktiga är att vi ställer rimliga krav och att vi ställer dem med ett tydligt syfte.
Jag tror att det är mycket mer farligt att ha för låga krav eller inga krav.
Att ingen förväntar sig något av eller om ingen tror att jag ska klara saker skulle verkligen få mig att tappa motivationen. Eller ännu värre...jag får beröm för något som VEM SOM HELST skulle klara! Usch...förnedrande!
Elever vet vad som är norm. De vet vad som är rimligt att de ska kunna. Även den som har svårigheter vill klara saker som de ser att andra klarar. Att få beröm för att man klarar givna saker är inte trovärdigt. Samtidigt kämpar de med olika saker våra små raringar och för någon är beröm och uppmuntran kring en sak helt avgörande och för någon annan är det redan passerat och därför onödigt. Allt hänger på hur jag väljer att uppmärksamma det och möta det. En blick, en tummen upp är ibland bättre än ord och ibland är det precis tvärtom. Det viktiga är att det står i proportion till person och handling. Stående ovationer för att man kom i tid är inte rimligt....inte ens för eleven och definitivt inte för alla de som alltid är i tid.
Ett ärligt beröm är lika viktigt som ett ärligt och rimligt krav. Jag vill att mina elever ska känna att jag ärligt vill att de ska lyckas. Jag vill att de ska känna att kraven är ställda för att jag ärligt tror att de kan! Det rimliga är ju att det ska vara väldigt svårt att misslyckas i svensk grundskola. Det heter ju GRUNDskola och den är för alla. Självklart ska vi ha krav! Vi vill ju ha ungar som blir till rustade vuxna och för det krävs det att vi kräver saker av dem. Det viktiga är dock att vi kräver rätt saker vid rätt tid. Vi måste se vem vi har framför oss, läsa av och utmana, förvänta oss och kräva i lagom takt och på lagom nivå.
Tid? Ålder? Nivå? Visst...det är faktorer som spelar roll, men sorry....det går inte att stressa fram. Tror att det slår tillbaka direkt. Sätt eleven i fokus. Vad behöver hen just nu? Ge det! Ibland är det en paus, en klapp på axeln eller bara en stöttande blick. Ibland är det en uppstramning, ett mål eller en förväntan som faktiskt utmanar precis lagom. Ibland är det bara att vara på plats. Det är vår uppgift att se detta och göra något. Det enda vi inte får göra är att sluta kräva saker för det är samma sak som att säga "Jag bryr mig inte om dig!" och det får inte hända.
///Ida Lenneman
