Nästa steg

En termin kvar med de här eleverna! Tiden går så fort och resan de gör på tre år är en fröjd att få följa. Jag är imponerad!

Den sista terminen kommer innebära mycket arbete för eleverna och jag vet att de kommer att känna både press och stress i och med att de både närmar sig slutet på grundskolan och det är lite pirrigt och kanske ibland skrämmande, men också för att alla NP ska göras!

I mina fyra SO-ämnen har vi gått igenom alla förmågor och de allra flesta har utvecklats mycket fint och gått framåt. Den sista terminen kommer att handla om att bygga på kunskaperna med de sista kurserna och finslipa förmågorna så att vi verkligen gett allt innan det är dags för nästa steg! De nationella proven i SO ligger i vecka 20 och mitt mål är att eleverna ska känna sig nöjda efter att de gjort dem. Känslan ska vara "Jag hade faktiskt koll på läget" när de kommer ut från skrivningen. De ska också känna att tre års slit inte avgörs på ett prov!

Förmågan att ta nästa steg är något som ser olika ut för alla. Vissa längtar, andra fasar! Det vill jag lägga fokus på och samtala med eleverna om. Att känna sig redo och se fram emot gymnasiet är målet, men samtidigt är respekten stor för de som känner sig rädda och oroliga inför detta. Osäkerheten är större än man ibland tror hos många. Den osäkerheten syns inte alltid i form av ärliga och förtroliga samtal, utan ibland som kaxigt och störande beteende och det gäller att se igenom det. Det gäller att vi lyssnar och känner in vad som står för vad och möter eleven i detta.

För mig innebär den sista terminen att jag ska släppa iväg mina raringar till gymnasiet och jag ska förbereda mig på att ta emot nya elever. Att skiljas efter tre år är svårt och jobbigt. Det är en anspänning att säga hej då för jag vet att jag kommer att sakna dem mycket. Samtidigt är det helt naturligt att de går vidare och ger sig iväg mot nya mål i livet. Mitt uppdrag gäller på tre år och jag hoppas att mina elever känner att jag ger dem det jag kan ge under de tre år de är "mina". Så är det...vi har nötts och stötts och vi har skrattat och slitit vårt hår, men vi har gjort det för att vi vill nå så långt som möjligt!

Utnyttja tiden på lektionen!

Att få eleverna mer aktiva och delaktiga på lektionerna har varit ett mål den här terminen. I  kursen som jag skrev om i senaste inlägget var detta fokus ihop med att det är tiden på lektionen som är i fokus...inte vad man kan prestera när man får jobba hemma.

Vi ville se om elevernas kunskaper kom fram tydligare med vårt upplägg och vi såg att de jobbade hårt och aktivt med sin uppgift under fem lektioner. När det var dags för bedömning fick vi vårt kvitto. Vi såg utveckling i förmågorna och detta har lett till att många elever fått höjda betyg! Känns riktigt skönt att avsluta denna termin med detta i ryggen. Det vi gör funkar och nu har vi alla möjligheter att bygga på det och utveckla det nästa termin. Att sätta ord på, att förklara och lära av och med varandra är positivt även för den sociala stämningen i gruppen. Alla synliggörs och måste bidra.

På samma sätt som jag vill vara ledig efter jobbet tänker jag att även eleverna vill det och ska få vara det. Att hitta arbetssätt som gör detta möjligt är kul och det blir kvalité. Elevernas respons är positiv för "det känns som jag får saker gjort och jag fattar" är ju något man vill höra ofta! Några har sagt att det är "jobbigt att jobba, kan du inte bara säga", men de kommer snabbt med på tåget när de känner att de kommer framåt.

Nu ska vi ge oss in i religionens värld och under den kursen testar jag att flippa klassrummet! Mer om det i nästa inlägg.

///Ida

Ett förslag på matristänk...

Jag arbetar mycket med matriser i svenska, för att tydliggöra mål och nivåer. Här är min senaste skapelse, gällande noveller. Jag tar gärna emot kritik och nytänkande. Är det här ett bra sätt att göra? Hur gör ni matriser? Hur tydliggör ni vad en viss nivå innebär?

Berättande text, novell

L Ä S F Ö R S T Å E L S E	Uppfyller inte kunskapsmålen	Genom att göra enkla sammanfattningar av olika texters innehåll med viss koppling till tidsaspekter, orsakssamband och andra texter visar eleven grundläggande läsförståelse.	Genom att göra utvecklade sammanfattningar av olika texters innehåll med relativt god koppling till tidsaspekter, orsakssamband och andra texter visar eleven god läsförståelse.	Genom att göra välutvecklade sammanfattningar av olika texters innehåll med god koppling till tidsaspekter, orsakssamband och andra texter visar eleven mycket god läsförståelse.
	Detta visar du genom....
		Att du förstår och kan redogöra för vad texten handlar om på ett övergripande plan.	Att du förstår och kan redogöra vad texten handlar om. Att du ser var och när texten utspelar sig. Att du kan se skillnad på olika textgenrer.	Att du förstår och ingående kan redogöra vad texten handlar om. Att du ser var och när texten utspelar sig. Att du kan se skillnad på olika textgenrer och även beskriva vad som skiljer dem åt.

B U D S K A P	Uppfyller inte kunskapsmålen	¨ Dessutom kan eleven utifrån egna erfarenheter, olika livsfrågor och omvärldsfrågor tolka och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om tydligt framträdande budskap i olika verk.	Dessutom kan eleven utifrån egna erfarenheter, olika livsfrågor och omvärldsfrågor tolka och föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om budskap som är tydligt framträdande och budskap som kan läsas mellan raderna i olika verk.	Dessutom kan eleven utifrån egna erfarenheter, olika livsfrågor och omvärldsfrågor tolka och föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om budskap som är tydligt framträdande och budskap som kan läsas mellan raderna eller är dolda i olika verk.
		Att du har förmågan att se vad författaren vill förmedla med sin text.	Att du har förmågan att se vad författaren vill förmedla med sin text, även om det inte är direkt uttalat i texten.	Att du har förmågan att se vad författaren vill förmedla med sin text, och att du kan resonera kring olika budskap som är dolda i texten.

S P R Å K L I G N O R M	Uppfyller inte kunskapsmålen	Eleven kan skriva olika slags texter med viss språklig variation, enkel textbindning samt i huvudsak fungerande anpassning till texttyp, språkliga normer och strukturer.	Eleven kan skriva olika slags texter med relativt god språklig variation, utvecklad textbindning samt relativt väl fungerande anpassning till texttyp, språkliga normer och strukturer.	Eleven kan skriva olika slags texter med god språklig variation, välutvecklad textbindning samt väl fungerande anpassning till texttyp, språkliga normer och strukturer.
	Detta visar du genom att...
		Att du skriver en sammanhängade text. Att du i de flesta fall använder gällande skrivregler. Att du inte gör stavfel som stör förståelsen.	Att du skriver en text med tydlig röd tråd. Att du kan använda skrivregler på ett bra sätt. Att du enbart gör ett fåtal stavfel. Att du använder ord som passar in i texttypen.	Att du använder dig av en avancerad och välvald disposition i texten. Att du obehindrat använder dig av skrivregler och stavar korrekt. Att du använder ord och uttryck som är väl anpassade till texttypen.

G E S T A L T N I N G	Uppfyller inte kunskapsmålen	De berättande texter eleven skriver innehåller enkla gestaltande beskrivningar och berättargrepp samt dramaturgi med enkel uppbyggnad.	De berättande texter eleven skriver innehåller utvecklade gestaltande beskrivningar och berättargrepp samt dramaturgi med relativt komplex uppbyggnad.	De berättande texter eleven skriver innehåller välutvecklade gestaltande beskrivningar och berättargrepp samt dramaturgi med komplex uppbyggnad.
	Detta visar du genom att.....
		Texten är begriplig och redovisar händelser mer än upplevelser. Texten innehåller enkla gestaltande beskrivningar. Texten är huvudsakligen anpassad efter novellens  typiska uppbyggnad.	Texten är begriplig och förmedlar upplevelser och reflekterar kring dem. Texten innehåller utvecklade gestaltande beskrivningar Texten är väl anpassad efter novellens typiska uppbyggnad.	Texten är väl utvecklad och förmedlar, värderar och tolkar upplevelser. Texten innehåller väl utvecklade gestaltande beskrivningar Texten är mycket väl anpassad efter novellens typiska uppbyggnad.

R E S P O N S	Uppfyller inte kunskapsmålen	Dessutom kan eleven ge enkla omdömen om texters innehåll och uppbyggnad och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet, kvalitet och uttrycksfullhet på ett i huvudsak fungerande sätt	Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet, kvalitet och uttrycksfullhet på ett relativt väl fungerande sätt.	Dessutom kan eleven ge välutvecklade och nyanserade omdömen om texters innehåll och uppbyggnad och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet, kvalitet och uttrycksfullhet på ett väl fungerande sätt.
	Detta visar du genom att....
		Du kan ge respons på en annan elevs arbete och komma med förslag på förbättringar. Du visar att du själv kan ta till dig av respons och förändra och förbättra din text.	Du kan ge väl utvecklad respons på en annan elevs arbete och på ett tydligt sätt hjälpa till att förbättra texten. Du visar att du själv kan ta till dig av respons och förbättra din text.	Du kan ge väl utvecklad respons på en annan elevs arbete och på ett tydligt sätt hjälpa till att förbättra texten. Du visar att du själv kan ta till dig av respons och förbättra din text.

Uppgift 3 - identifiera skolutvecklingsområde

Nu har jag verkligen kommit igång med uppgifterna i Digitala skollyftet, och börjar inse storheten i det. Den här veckan skulle vi identifiera ett skolutvecklingsområde, för att nästa vecka hitta former för att sjösätta det. Här kommer mitt bidrag till vecka 47 och 48.

Mitt skolutvecklingsområde
Jag vill hitta ett sätt att arbeta vidare med bedömning i svenska, både se andra texter och hur de har blivit bedömda, men också se vad man använder för bedömningverktyg. Själv är jag såld på matriser, och tycker det är tydligt för både eleverna och mig själv. Det här vill jag vara med och utveckla genom att skapa en textbank för att diskutera, rådfråga och jämföra. Jag vill också kunna diskutera möjligheten till andra former av formativ bedömning.

Sjösättning
Tillsammans med flera andra lärare har vi nu skapat en wiki, där vi kommer dela in texterna i olika årskurser och efter olika texttyper. Vi har diskuterat mycket kring upphovsrätt, om det är ok att lägga in texter på en låst sida och vi har fortfarande inte fått några helt klara besked.

Helt plötsligt blev mina arbetskamrater fantastiskt många fler!

Ärligt, jag bryr mig inte!

Jag funderar ofta över elever som inte orkar, inte vill och inte försöker. Vad beror det på? Och varför är det så svårt att få med sig vissa? Det känns som att vi missar något viktigt. De eleverna säger något till oss! Jag vill förtydliga att jag inte pratar om elever med NP-problematik eller läs- och skrivsvårigheter/dyslexi eller adra kostaterade svårigheter, utan helt enkelt elever som har förmågan och har betyg, men inte viljan/orken/lusten.

Lust är en viktig faktor är man ska göra saker, oavsett vad det är och kan man en sak är det valigare att man hittar lusten. Eller kan det vara så att just för att man tycker att man kan det så infinner sig ite lusten? Måste allt man gör vara roligt? Klart att det vore ypperligt om det vore så, men vem har det så? Kan man lära sig att se att saker man gör nu blir bra senare?

Min utgångspunkt är att alla gör så gott de kan hela tiden och alltid efter den förmåga man har här och nu. Sen motsvarar det kanske inte alltid ens egen eller andras syn på vad "det bästa" är, men en elev som säger till mig:

-Ida, jag bryr mig ärligt inte om det här! Jag vill inte, jag orkar inte, jag tänker inte gör det och så det sista...VARFÖR ska jag göra det?

Den eleven behöver få svar! Eller i alla fall hjälp att fina mening här och nu som håller sig kvar mer och mer.

Jag tror inte på lösingen att plocka bort, anpassa svårighet eller göra en massa speciallösingar som egentligen hjälper eleven att fly från sitt problem.
  Jag tror på att ge eleven hjälp med struktur, ge mening, jobba med känslan att jobba i lite motvind och sedan klara av det. Jag tror på samtal och relatiosbyggande, men under förutsättig att man inte tappar sin lärarroll och vuxenroll i samtalen. Jag tror på återkoppling och positivt bemötande. Jag tror på att bygga självkänsla. Jag tror också att arbetslaget har en enad syn på detta så att eleven inte hittar en massa "kryphål" för då kan eleven fortsätta att fly. Konsekvent, men med proffsig kärlek!

Ett samarbete med föräldrara ser jag som en självklarhet här. Mycket viktigt och avgörande för att nå eleven är att nå föräldrara och enas om ett förhållningssätt. Öppna kort och ärliga kort! Positiv dialog utan skuldbeläggande! "Vi hjälps åt" ska vara känlsan!

Hur tänker andra i den här frågan?

///Ida

Flera moment i en kurs...kan det höja elevernas resultat?

Just nu håller vi på med Samhällskunskap och Geografi. Det är samhällsekonomi ihop med I-land och U-land som eleverna ska lära sig.

Upplägget i korthet:

1. Genomgångar där vi fokuserar på "basic" så man kan kalla det grundkurs eller bas.
2. Eleverna väljer individuellt ett I-land och ett U-land och syftet är att de ska bli "experter" på de länder de har valt. Detta har vi kallat för förberedelseuppgift. (här har de fått lite olika punkter av oss som de kan ha med, men vi har också i instruktionen skrivit att de får ha med mer än det vi gett tips på) Denna förberedelse har eleverna fått jobba med självständigt och till viss del på lektioner. Vi har varvat genomgång och arbete.
3. I mitten (ungefär) hade eleverna ett läxförhör på samhällsekonomiska begrepp som visar både förståelse för begreppen och förmågan att använda begreppen i ett sammanhang.
4. Kursen avslutas med en analys där eleverna utgår från sin förberedelse för att svara på frågorna. Här ska de visa att de kan använda sig av fakta för att se helhet och samband, men även att de kan för resonemang och komma med förslag på lösningar. Analysdelen görs helt och hållet på lektionstid och de får fem lektioner på sig att färdigställa den. I vårt fall har eleverna 120 minuter SO/vecka. (de minutrar du saknar använder vi till en pott av minutrar som kallas för H-tid och den tiden förvaltar eleven över själv på två -tre pass/vecka.) Materialet till analysen förvaras hos mig mellan lektionerna så vill man lägga till något så får man ha med sig det i huvudet.

Syftet med upplägget är att:

• Eleverna får visa sina förmågor på flera olika sätt i kursen. Tanken är att varje del bildar en helhet och det är helheten som bedöms.
• Eleverna får ta ansvar för att göra en förberedelse och växer med den uppgiften och de får möjlighet att fördjupa sig.
• Eleverna får en bra bas att utgå ifrån.
• Eleverna får söka fakta från flera olika källor och samtidigt granska dem och använda källkritiska begrepp.
• Eleverna får en chans att till varje analystillfälle läsa på om sina länder allt eftersom de känner att de behöver och kan därmed utveckla och förbättra sina analyser under arbetets gång.

Hittills har intresset varit stort och nu när vi den här veckan påbörjat analysdelen och man ser hur de sitter och jobbar järnet känns det som ett bra upplägg. Det ska bli spännande att få ta del av analyserna när de är klara och eftersom de förvaras hos mig får jag hela tiden en chans att tjyvkika lite under tiden och ge generella råd och tips till grupperna under tiden. Att hinna med detta underlättar den bedömning som väntar och det är en vinst för både eleverna och mig. De vill ha snabb återkoppling och jag vill inte ha en stor hög med arbeten precis i slutet av terminen! Win - Win!

///Ida

Varför gör jag som jag gör?

Jag har jobbat som lärare i tio år och det känns mäktigt att kunna säga det! Tio år! Det är ju länge ju! Visst borde jag kunna formulera i ord varför jag gör som jag gör? Efter att ha gått och klurat på den frågan ett tag nu gör jag ett försök att sätta ord på det.

Att bli lärare kändes självklart. Jag ville jobba med barn och ungdomar och eftersom de finns i skolan verkade det klokt att bli lärare. Barn och ungdomar finns ju lite överallt i samhället givetvis, men skolan lockade. Jag tror att det beror på att skolan alltid har varit en viktig plats för mig. Jag har, trots en del svårigheter, alltid tyckt om att gå i skolan. Jag är uppvuxen i en familj där socialt engagemang och öppenhet alltid har varit självklart så ingen i familjen blev förvånad över mitt val att bli lärare.

När valet väl var gjort satte jag genast upp tre mål:

1. Jag ska bli en bra lärare.
2. En lärare som eleverna minns på ett positivt sätt.
3. Jag ska vara en lärare som SER.

Grunden till mina mål är nog mina egna erfarenheter. Det var ju såna lärare jag själv tyckte om och som jag lärde mig bäst och mest hos. Det var det här jag värdesatte!

Jag valde att läsa SO 4-9 därför att de ämnena intresserar mig och de berör oss alla hela tiden. För att bli bra måste jag själv vara intresserad var min tanke.
Det jag dock lade ner hela min själ på var pedagogiken och metodiken. Jag läste varenda bok från pärm till pärm och uppgifterna gjordes med största engagemang. Det här ville jag bli duktig på! Det här är viktiga pusselbitar på vägen att nå mina mål!
Min utgångspunkt var, och är fortfarande, att det är mitt ansvar som lärare att se till att alla elever kommer till sin rätt och får den undervisning de behöver.
  Det finns massvis med modeller och metoder att välja mellan och varje elev har sin egen låskolv och jag ska finna rätt nyckel. Det innebär att jag måste ha koll på olika vägar, nya såväl som gamla, så att jag kan hitta nycklarna. Jag har tittat på andra. Tagit det jag tyckt varit bra och struntat i det som jag inte tyckt funkat, jag har varit helnöjd ibland och galet missnöjd ibland.
  Jag har värderat pedagogiska samtal med mer erfarna, mindre erfarna och andra yrkesgrupper inom skola högt. Oj! Vi kan verkligen lära av varandra och när vi gör det så gynnar det de vi jobbar för...eleverna!

Egentligen tänker jag att jag gör som jag gör för att jag är jag. Vi alla kan ju välja hur vi vill göra och en tanke är att om eleverna känner att jag är trygg med det vi gör och hur vi gör det så blir de också det. Jag har en tydlig tanke för mig själv om vad målen är för det jag gör och det tror jag att eleverna känner. Detta gäller både ämnesmässigt och ledarskapsmässigt.
  Jag har utvecklat och formulerat en tydlig yrkesroll för mig själv där jag jobbar med huvudet och känsla i hjärtat. Att jobba med känsla i magen, som jag brukar säga, det är mer skört för då blir relationen till eleverna beroende av mina privata/personliga känslor och det tror jag inte är bra för varken elever eller mig själv.

Erfarenhet är en annan orsak till varför jag gör som jag gör. Inte nödvändigtvis min egen även om den är en viktig grund utan även andras erfarenheter. Både skolmässiga, men även livserfarenhet. Mina erfarenheter av olika grupper, kollegor, rektorer, föräldrar, individer....ja människor i allmänhet i form av vänner och bekanta bär jag med mig och använder mig av aktivt när det behövs. Det är ju i mötet med andra vi utmanas och växer, förändras, omvärderar, lär oss och utvecklas. Vissa principer som man haft ändras eller formas till, medan andra tillkommer!

Innan jag avslutar vill jag lägga till att jag gör som jag gör för att jag vill klara det! Jag vill nå mina tre mål! Den dagen mina mål inte är viktiga för mig längre får jag forma nya eller hitta ett annat jobb. Elever förtjänar mina tre mål!

Mina lärandemål - hur ger vi sammanhang?

Jag vill skapa ett sammanhang i min undervisning, där man tydligt kan se strukturen i lektionerna. Att det finns en inledning och en avslutning. Att eleven vet vad som kommer härnäst. Att eleven vet vad de har klarat och, självklart, var de är just nu.
Jag behöver hjälp med att se vilka verktyg som är användbara, och faktiskt vilka som INTE är det. Jag tror nämligen att man ska använda verktyg där man ser någon nytta med dem. Där de inte är till någon hjälp eller tillför något vill jag inte heller använda dem. Jag skulle vilja ha möjligheter att dokumentera och och följa elevernas utveckling digitalt. Finns det någon som jobbar så, hur isåfall? Jag vill gärna ha kontakt med lärare i svenska och sva med samma funderingar, och självklart även med de som har provat och vill dela med sig av sina erfarenheter. Mitt mål i kursen är alltså:

- Sätt att koppla LGR11:s kursmål till verkligheten, via matriser eller digitalt? Om digitalt, hur?
- Formativ bedömning, hur gör ni? Vill ha tips på nya idéer och tänk.

Bedömning för lärande

Jag har snöat in på begreppet bedömning, vad vi gör och hur vi gör det. Men, viktigast av allt. VARFÖR vi gör det. Jag har lämnat detta ämne ganska oreflekterat under en stor del av mitt lärarliv. Prov - rätta- sätt betyg. Plötsligt inser jag att det är ju något som är helt åt skogen med det synsättet. Det lämnar faktiskt inget åt utveckling, istället blir det en "färdig bedömning" som eleverna inte har haft insikt i och inte någon verklig möjlighet att påverka förrän det är för sent! Nu har jag ändrat mitt arbetssätt radikalt, och därför är mitt lärmål i #digitalaskollyftet att göra lärandet tydligt för eleverna. Det tänker jag att jag gör på följande sätt idag:

1. Matriser kopplade till betygsnivåer, samt en tydlig förklaring om vad som menas på varje nivå.

2. Autentiska elevtexter på olika betygsnivåer, samt diskussioner med elever om varför texter har fått ett visst betyg. Vad finns? Vad finns inte?

3. Formulera mål för varje lektion, kopplat till matrisnivåerna.

4. Hålla matriserna ständigt aktuella genom arbetsområdet, för att tydliggöra vad vi arbetar med, varför och hur det kommer bedömas.

5. IUP-mappar, där elevernas arbeten samt ifyllda matriser sparas under tre år. Detta för att de själva ska se sina förbättringar, men även för att göra nästa arbete ett snäpp bättre. För mig som lärare är detta ultimat vid betygssättning. Allt finns där.

Jag tar väldigt gärna emot tankar och funderingar, kritik och förslag på förbättringar!

Världens bästa jobb

När någon säger till mig: "Varför är du lärare egentligen, det måste ju vara hemskt...." Då tänker jag att jag faktiskt inte orkar svara. Uppriktigt och ärligt. Jag vet inte vart människor har fått uppfattningen ifrån att skolan (och speciellt då högstadiet) är ett ställe där det dagligen förekommer slagsmål och våld, mobbning och kränkningar. På alla skolor. Överallt. Jämt. Eller... kan det vara så här?:
När jag kommer till jobbet blir jag stoppad i korridoren av en elev som vill visa mig en bok som de läste igår. "Den måste du läsa Malin!". Jag går vidare och två elever ropar "Hej Malin" och jag får en kram. I mitt arbetsrum ligger (visserligen många, men ändå) analyser av böcker som visar att de har under de tre år jag haft dem utvecklats både språkligt och i tanken. Går till första lektionen där 23 elever sitter och arbetar med sina egna planeringar, tyst och lugnt. Efter lektionen stannar ett par tjejer kvar och ber mig läsa deras arbeten i NO ur "språkperspektiv". Nästa lektion handlar om reklam ur etik- och genusperspektiv. Vi tittar på olika reklamfilmer, diskuterar högt och lågt, skrattar och vågar.
På rasten har jag lite tid över och går och sätter mig i Uppis, kör ett parti biljard och pratar. Så här ser en dag ut för mig som lärare. Visst, vi har mycket att göra, visst, eleverna är ibland intensiva, visst, ibland hinner jag inte med att äta min lunch. Och självklart, det finns mindre bra lektioner och dagar... MEN! Jag tror ändå att jag har världens bästa jobb! Så det så!

Att få inspiration av kollegor...

...är riktigt kul! Idag hade jag förmånen att få vara med på en idrottslektion i åk 7. Basket stod på programmet. Kan man se ALLA på en lektion där eleverna är i ständig rörelse? Hur går bedömning till i ett praktiskt ämne? Detta var frågor jag hade till min kollega innan besöket.

Eftersom jag själv alltid har gillat idrott, är tävlingsmänniska och verkligen satsade på ett högt betyg i ämnet så var det riktigt kul att få komma och titta på en lektion ur ett lärarperspektiv. Som elev gjorde jag allt för att mina idrottslärare skulle se vad jag kunde, men jag visste nog aldrig vad jag skulle göra för att få fick min 4:a (högstadiet) eller mitt VG (gymnastiet). Jag själv undervisar i fyra teoretiska ämnen och är van vid att alla elever sitter ner och jobbar, vi är i samma sal och de jobbar intellektuellt hela tiden. Elevernas fysiska förutsättningar har ingen som helst påverkan på elevernas förmåga att dra slutsatser och se helheter.
I ämnet idrott jobbar man med kroppen och de fysiska förutsättningarna spelar stor roll. Även om det är den individuella utvecklingen man vill se så är det oundvikligt för elever att jämföra sig med varandra. Så är det i mina teoretiska ämnen också, men det går ju att "mörka" att man inte kan på ett annat sätt. På idrotten är det ju näst intill omöjligt. Det syns direkt om du har bollkoll, motorik, samarbetsförmåga osv...

Jag möttes i alla fall av en klass som visade stort intresse på lektionen och ganska snabbt förstod jag varför en kraftfull röst är en viktig egenskap hos en idrottslärare. Det låter mycket när 20 basketbollar studsas mot gymnastikgolvet! En annan sak som jag tänkte på var att korta och tydliga instruktioner är viktigt. Det finns visserligen en tavla att skriva på, men en kort övning som sedan följs av ny kort och tydlig instruktion och därefter ny övning verkar mest framkomligt. En annan viktig sak som jag tänkte på var att lärarens stora uppgift är att få alla att våga. "Kan den kortaste eleven i klassen göra upphopp mot den största?" Ja, med en lärare som peppar och uppmuntrar till att försöka just det så går det! Vid minimatcherna som spelades såg jag tjejer som tog för sig och killar som samspelade.  Jag såg också elever som inte ville synas och de gjorde sitt bästa för att vara osynliga. Nu var ju detta matchsituation och kanske hade de eleverna visat mer av sina förmågor under tränings/övningsmomenten som är mer individuella? Hur lätt är det att "ta för sig" när det finns "vinnarskallar" som gör det desto mer?
Hur som helst...jag fick många tankar i huvudet och en mycket positiv sak var att alla var ombytta och alla försökte efter bästa förmåga där och då. Vad har min kollega gjort för att nå dit? Spännande!

Efter lektionen tog vi tid och samtalade om lektionen. Att man hinner se ALLA konstaterade vi snabbt. Vi hade en samsyn på lektionen som helhet. Bedömning var svårare för oss att bena ut. När ska den göras? Hur bedömer vi likvärdigt? Hur gör vi det tydligt för eleverna? Mycket spännande och helt klart något att jobba vidare med!
Min tanke är att de praktiska ämnena har en tuffare uppgift när det gäller bedömning eftersom de har mindre tid med eleverna och det är de praktiska förmågorna som är fokus. I mina ämnen har jag inte bara det som görs på lektionstid utan även skrivet material som går att gå tillbaka till som komplement till det muntliga arbetet. När det gäller instruktioner kan mina SO-elever få dem både skriftligt och muntligt vilket gör att de kan gå tillbaka till dem när det behöver. På idrotten gäller det att hänga med i det muntliga. Annars kan man ställa sig långt bak i ledet och titta på några exempel först. De individuella momenten är viktiga speciellt om man tycker att gruppmomenten är svåra!

Vad tar jag med mig från mitt besök?
Jag tar med mig en ytterligare förståelse för de praktiska ämnena. Jag ser att bedömning är något vi behöver förtydliga för våra elever så att de har koll på vad ämnet idrott faktiskt går ut på. Vad är det mina betyg visar att jag kan? Jag tar också med mig att det på idrotten såväl som på SO:n krävs en ledare som skapar trygghet och ett positivt klimat. Då vill eleverna vara med och de vill utmana sig själva och därför måste vi jobba på olika sätt för att de ska få en chans att visa vad de kan. Både individuellt och i grupp.

///Ida

Alla sätt är bra utom de dåliga!

Igår blev jag knäckt! Idag gick det över! (Skönt när det vänder snabbt!)

Har sett processen, har sett hur de har slitit och har hört dem båda säga "jag fattar äntligen" och jag bara VET att det finns kunskap inom dem båda!

Tanke/Syfte: Jag vill ge dem en chans att visa för sig själva och för mig INNAN provet att de faktiskt HAR kunskap för att höja självkänslan som jag vet är ett hinder vid prov.

Hur?: Bara vi tre i ett informellt "förhör" där man antingen skriftligt eller muntligt fick visa vad man kan och att man är md i matchen så här långt.
  Min tanke var givetvis att dessa två elever skulle växa och känna att de hade koll, men det blev en totalflopp!!! Båda två blev stressade och pressade och kunde inte förmedla något av det de kan.

Hem och tänka, vara bitter, gräma sig, fundera och fundera på vad som gick snett! Ringa Malin och kolla hur vi ska göra! Sova på saken efter att vi gjort en plan som känns bra!

Idag var det nya tag. Malin med i salen. Tjejerna har fått en chans att repetera ihop med henne och nu skulle de få en tankekarta att utgå ifrån och sedan skriva ner sin kunskap. Malin fick stränga order om att inte "hjälpa till för mycket". De måste visa att de kan för att känna att de kan!

Resultat: De känner att de kan (även om den ena egentligen ville visa mer än vad hon gjorde nu), jag har sett att de kan, Malin och jag får koll på att vårt arbetssätt ger resultat och det viktigaste av allt; eleverna känner att de får visa sina kunskaper på flera olika sätt och de vet att vi inte ger oss förrän vi hittat sättet som passar dem bäst!

Malins tillägg: Ja, det är tufft när man VET att kunskapen finns där, men man inte får fram den! Jag fick också en utmaning - att inte hjälpa till, tipsa och ge ledtrådar! Imorgon gör vi en lång text med egna ord kring kriget, och nästa vecka har de prov!

Vilka ord kan de - egentligen?

Jag tycker denna bild säger allt. Läs din bok och när du kommer till ett ord du inte förstår, skriv upp det på tavlan. Att se alla dessa ord som våra andraspråkselever saknar i sitt ordförråd skapar insikt i vad vi måste ge dem. Många, många ord i flera sammanhang. 

Ämnesintegration - när fakta blir verklighet

Vi arbetar just nu med andra världskriget både i SO och i svenska och svenska som andraspråk, som jag tror framgår tydligt många blogginlägg nedan. I ett sådant här arbetsområde blir den verkliga nyttan av ämnesintegration väldigt tydligt. Man får den ytliga kunskapen (förlåt Ida) i SO-texten, man får veta vad som hände, när det hände och vilka som medverkade. Det man inte ser, och som faktatexterna inte kan förmedla, är människorna bakom faktan. Hur var det att leva i Tyskland under den här tiden? Hur var det att vara aktiv inom SS? Hur var det att vara jude? Hur kunde de låta det hända? Hur hade barnen det som blev evakuerade? Vad kände föräldrarna som fick lämna bort sina barn? Som fick sin familj utplånad? Bakom alla texter finns människor som vi måste låta eleverna se. Först då blir kunskapen "hel".

När jag ser tillbaka på min egen skolgång kan jag inte säga att jag någonsin fick den möjligheten. Om detta berodde på att jag inte själv ansträngde mig eller att mina lärare inte gjorde det, det är en annan fråga.

Ida, det här var bra! Vi fattar!

Yes!!! Vad kul! We did it! Det funkade!

När elever själva uttrycker en sån sak blir jag både glad, stolt och nöjd! I deras kommentar ligger mycket mer än ett beröm till just mig tänker jag.
Eleverna känner ju själva att de är glada, stolta och nöjda över att de har lärt sig något och har haft kontroll över lärandet. De är med i matchen! De har gillat sättet att arbeta för att det har känts meningsfullt medan de har gjort det och detta var precis och exakt det jag ville att de skulle känna!

Varför funkade det?

1. Allt arbete skedde på lektionstid så jag kunde snabbt hjälpa till och vägleda, stötta och utmana. (jag har koll på var stöd behövs respektive utmaning behövs)
2. Huvudmålet var tydligt: Vad händer egentligen under andra världskriget?
3. Delmålen var tydliga. (i det här fallet var det tio punkter)
4. Delmålen var korta och överblickbara och direkt kopplade till läroboken.
5. Eleverna jobbade två och två muntligt och förklarade för varandra innan de skrev.
6. Eleverna kunde fråga mig om de körde fast. (vilket de inte gjorde mycket eftersom de förklarade för varandra) Frågorna blev istället reflektioner där viktiga slutsatser och kopplingar gjordes!
7. När alla delmål var gjorda fick de redovisa för varandra muntligt för att se att huvudmålet var uppnått.

Vad kan utvecklas?

1. Hinna lyssna lika mycket på alla (jag gjorde mitt yttersta för att hinna kan jag lova)
2. Ge eleverna chans att hinna bedöma sig själva och varandra i just detta moment genom att använda vår matris och på förhand visa eleverna vilka förmågor denna uppgift faktiskt ger dem chansen att visa och öva på.

Vägen till svaren...

...är grejen för mig den här veckan! Jag vill se den processen tydligt och vara med när det händer.

Jag vill skapa förståelse för innehållet i texten. Att bara hitta svaren är ingen grej och dessutom är det inte kul. Det blir dessutom alldeles för ofta för grunda svar. Jag vill att eleverna ska förstå och kunna förklara med sina egna ord. De har denna veckan fått mycket träning muntligt. Att läsa och förstå är en sak, att förklara för någon annan är en annan sak!

Uppgiften var att kunna förklara hur Hitler såg till att göra Tyskland större till ytan innan andra världskriget bryter ut. Vilka områden och länder såg han till att ta och varför? Hur gick det till? I vilken ordning?
Eleverna fick utgå från en karta i läroboken som visar just detta. Deras uppgift var sedan att förklara fyra steg.

1. Hur gjorde Hitler med Rhenlandet och hur gick det till när han fick Saarområdet?
2. Hur tog Hitler Österrike?
3. Varför ville Hitler ha Sudetenlandet och vad har Münchenöverenskommelsen med det att göra?
4. Hur var det möjligt för Hitler att ta Polen?

Eleverna fick frågorna en i taget och eftersom de sitter i grupper så fick de samarbeta. Uppgiften var att först hitta svaret på frågan med hjälp av boken och därefter förklara den muntligt för varandra i grupperna. Varje grupp fick ansvara lite mer för en fråga och sedan redovisa detta för klassen. Svaren skrev jag sedan upp på tavlan och alla kunde hjälpas åt att förtydliga och bygga på. Det blev bra diskussioner!

Nästa steg för eleverna är att på samma sätt bygga en tankekarta kring det som händer under själva kriget. Detta gör vi på lektionstid och de får hjälpa varandra och de får fråga mig. Nästa vecka kommer de att redovisa muntligt i sina grupper och hjälpa varandra att få helhet i krigets steg. Dessutom hinner jag både se och höra när de redovisar och då får jag en uppfattning om var jag behöver stötta, repetera, förtydliga och jag kan bedöma eleverna formativt och ge snabb feed back!

Uppslagsverk vs internet? Utantill vs. förståelse?

Min fråga och tanke till er därute ikväll är om skolan håller fast vid "hur det alltid har varit" i för stor utsträckning. Vilken kunskap ska man lära sig utantill? Finns det någon kunskap som är värd att lära sig utantill? Som språklärare skulle jag väl kanske säga: Ja, det gör det nog. Ord som man vill ha automatiserade (läs: glosor) kanske ska läras in så de kan hämtas ur minnet. Däremot är jag emot att (som vi gjorde) lära sig årtal, kungar och krig utantill. Skolans verkliga fokus borde vara att lära ut förmågan att använda kunskapen. Allt kan kollas upp snabbt på nätet. Då kommer även källkritik in,  det är ju ett måste för framtidens barn att kunna. Att helt okritiskt ta till sig fakta och åsikter är UTE! Att förstå och omvandla till egen kunskap är INNE!

Därifrån hoppar jag till nästa ämne, som gör många språklärare arga. Måste vi tvinga barnen att slå i ordlista? Ska vi tvinga dem sitta och använda dyrbar tid i skolan till detta tidsödande uppdrag?? Nej, det tycker inte jag. Lär eleverna att använda I-pad och mobil med urskiljningsförmåga, då sparar du tid och ansträngning för både dig och eleven. Skolan måste hänga med i samhällsutvecklingen, kanske t.o.m. ligga i framkant. Nu ligger vi odiskutabelt i bakvattnet och plaskar desperat, samtidigt som vi försöker hålla kvar i ett sjunkande skepp. Häng med istället!
Det var lite av mina tankar idag. Trevlig helg på er alla!
//Malin

Viktiga verktyg!

Det är så underbart när elever, utan att veta om det, ger bekräftelse på att det man jobbar hårt med att få dem att förstå äntligen har gått in! Någon gång i nian kommer den bekräftelsen. (ibland tidigare givetvis, men på ett lite annat sätt i nian för både eleverna och jag vet att tiden snart är slut)

"Hur orkar du med oss egentligen? Man måste ha tålamod för att vara lärare va? Vi lyssnar ju inte jämt!"
"Vilken tur att du har lärt mig det här!"
"Jag fattar hur jag ska planera för att hinna."
"Nu vet jag hur jag ska göra för att klara av det här."
"Kommer du sakna oss när vi slutar?"
"När jag gick i sjuan var jag ju jättejobbig...hade inte orkat med mig själv ens, men ni bryr er på riktigt känns det som!"

Man kan tycka att det är synd att det kommer så sent eftersom det snart är dags för dem att lämna oss, man får liksom njuta så kort tid! Samtidigt är det så härligt när insikterna haglar och känslan av att de är rustade för nästa steg, gymnasiet, infinner sig! De är redo!

Varje vecka har jag mentorssamtal med mina elever. Utgångspunkten är deras egen veckoutvärdering som de gör i sina planeringspärmar. Där skriver de om något de är nöjda med under veckan som varit och något de kan tänka på att förbättra till nästa vecka. Detta är en process som är otrolig att följa! Eleverna är kloka och vill framåt och det märks i deras utvärderingar. Samtalen är olika långa och ibland mer informella än formella. De får en kommentar av mig som mentor som även föräldrarna tar del av.
  Dessa samtal är viktiga för mig när jag ska skapa mig en relation med mina mentorselever och de hjälper mig att individualisera. Deras utvärderingar handlar om allt från rena kunskapsmål till mer sociala mål. Eleverna ger mig en inblick i vad som är viktigast för dem just nu och det är värdefullt. På en treårsperiod hinner vi igenom en hel del och vi lär oss att se mönster och vi jobbar med utmaningar och strategier för att nå högre och längre både kunskapsmässigt och socialt.
  Jag upplever också att eleverna värdesätter samtalen. De frågar efter dem och är engagerade i dem. De vill ha dem! Min tanke är att de tycker om att bli sedda och lyssnade på.

Kunskapskrav och centralt innehåll i all ära, men min fasta övertygelse är att jag aldrig når dit utan relation till var och en av mina elever så därför är mentorssamtalen ett av mina viktigaste verktyg.

Ett annat viktig verktyg är relationen till mina elevers föräldrar....fast det blir ett annat inlägg en annan dag.