Jag har snöat in på begreppet bedömning, vad vi gör och hur vi gör det. Men, viktigast av allt. VARFÖR vi gör det. Jag har lämnat detta ämne ganska oreflekterat under en stor del av mitt lärarliv. Prov - rätta- sätt betyg. Plötsligt inser jag att det är ju något som är helt åt skogen med det synsättet. Det lämnar faktiskt inget åt utveckling, istället blir det en "färdig bedömning" som eleverna inte har haft insikt i och inte någon verklig möjlighet att påverka förrän det är för sent! Nu har jag ändrat mitt arbetssätt radikalt, och därför är mitt lärmål i #digitalaskollyftet att göra lärandet tydligt för eleverna. Det tänker jag att jag gör på följande sätt idag:
1. Matriser kopplade till betygsnivåer, samt en tydlig förklaring om vad som menas på varje nivå.
2. Autentiska elevtexter på olika betygsnivåer, samt diskussioner med elever om varför texter har fått ett visst betyg. Vad finns? Vad finns inte?
3. Formulera mål för varje lektion, kopplat till matrisnivåerna.
4. Hålla matriserna ständigt aktuella genom arbetsområdet, för att tydliggöra vad vi arbetar med, varför och hur det kommer bedömas.
5. IUP-mappar, där elevernas arbeten samt ifyllda matriser sparas under tre år. Detta för att de själva ska se sina förbättringar, men även för att göra nästa arbete ett snäpp bättre. För mig som lärare är detta ultimat vid betygssättning. Allt finns där.
Jag tar väldigt gärna emot tankar och funderingar, kritik och förslag på förbättringar!
Vilket viktigt mål att göra lärandet tydligt för eleverna! Viktigt och svårt...
SvaraRaderaMånga använder ju olika digitala verktyg för att dels synliggöra lärprocessen men även för att dokumentera lärandet, är det något du också gör på något sätt?
Jag ser fram emot att följa din Bedömning för lärande-resa i #Digiskol. Eftersom jag funderar över samma saker hoppas jag kunna lära tillsammans med dig. :)
Vilket toppenbra resesällskap! Kollade igår på hubben efter min blogg, men den fanns inte där...
RaderaNär vi jobbar med matriser och synliggjort lärande så funderar jag på om vi ibland jobbar med självuppfyllande profetior. Vi lär eleverna att sätta ord på sitt lärande och att medvetandegöra dem om vad de lär sig. Jag har inte egen erfarenhet av det här arbetssättet på högstadiet (jobbade på högstadiet senast 2009), däremot är det inte helt ovanligt där jag arbetar nu (distansutbildning för gymnasiet och vux) att elever skriver "jag har lärt mig att skriva en litterär analys" när det de i själva verket har gjort är en sammanfattning av en boks handling. Det jag funderar på är hur vi undviker att eleverna lär sig mer om sitt lärande än de faktiskt lär sig? Hur undviker vi att betygsexemplen blir mallar och hur ren reproduktion blir A-nivå? Hur bevarar vi kreativiteten som inte ryms inom mallarna? Det ligger en utmaning i detta är min erfarenhet. Hur tänker ni kring det?
SvaraRaderaJag försöker att jobba med exempeltexter som vi skriver tillsammans, och då försöker jag få in ord som passar till genren. Därefter diskuterar vi vilka ord som är typiska för genren och applicerar dem på nästa text de skriver. Efter detta tar jag ut elevexempel som de får titta på. Min erfarenhet är nog ändå att de skapar en egen text, men med förlagan som hjälp. Låter det flummigt?
SvaraRadera