Ida, det här var bra! Vi fattar!

Yes!!! Vad kul! We did it! Det funkade!

När elever själva uttrycker en sån sak blir jag både glad, stolt och nöjd! I deras kommentar ligger mycket mer än ett beröm till just mig tänker jag.
Eleverna känner ju själva att de är glada, stolta och nöjda över att de har lärt sig något och har haft kontroll över lärandet. De är med i matchen! De har gillat sättet att arbeta för att det har känts meningsfullt medan de har gjort det och detta var precis och exakt det jag ville att de skulle känna!

Varför funkade det?

1. Allt arbete skedde på lektionstid så jag kunde snabbt hjälpa till och vägleda, stötta och utmana. (jag har koll på var stöd behövs respektive utmaning behövs)
2. Huvudmålet var tydligt: Vad händer egentligen under andra världskriget?
3. Delmålen var tydliga. (i det här fallet var det tio punkter)
4. Delmålen var korta och överblickbara och direkt kopplade till läroboken.
5. Eleverna jobbade två och två muntligt och förklarade för varandra innan de skrev.
6. Eleverna kunde fråga mig om de körde fast. (vilket de inte gjorde mycket eftersom de förklarade för varandra) Frågorna blev istället reflektioner där viktiga slutsatser och kopplingar gjordes!
7. När alla delmål var gjorda fick de redovisa för varandra muntligt för att se att huvudmålet var uppnått.

Vad kan utvecklas?

1. Hinna lyssna lika mycket på alla (jag gjorde mitt yttersta för att hinna kan jag lova)
2. Ge eleverna chans att hinna bedöma sig själva och varandra i just detta moment genom att använda vår matris och på förhand visa eleverna vilka förmågor denna uppgift faktiskt ger dem chansen att visa och öva på.