När man arbetar i skolan blir synen på kunskap, vad som är viktigt att kunna, väldigt tydlig. Vi arbetade nyss i svenskan och svenska som andraspråk med ordkunskap. När eleverna fick arbetsmaterialet och började bläddra, hör man djupa suckar: "Jag kan inte ETT ENDA av de här orden". Det självklara svaret måste ju då vara: "Nej, då hade du inte behövt arbeta med det". Det man lär sig i skolan måste vara ny kunskap, och dessutom nyttig kunskap. En intelligent rektor sa: "Lär inte ut det eleven kan googla upp". Därför är jag själv kritisk till sådana här arbetsområden. 100 "random" ord man ska lära sig, utan att knyta till ett användningsområde. Svårmotiverat, för att vara ärlig. Det hittar man garanterat inte i LGR11. Jag gillar då mycket mer att göra som Ida, min kära medarbetare, och skapa begreppsordlistor till ett arbetsområde. Då integreras orden i en verklig kontext.
Hursomhelst. Jag har jobbat med detta område i två veckor, och eleverna började fråga hur det ska testas. Mitt svar blev, att det ska det inte. Däremot ska du få ett självtest för att se vad du har lärt dig.
"Men vaaaa?? Går det inte på betyget?? Varför gör vi det då??
Ja, varför gör de det? Och nu kommer vi fram till det centrala problemet i dagens skola: Eleverna förstår inte att de lär sig för sin egen skull. De gör det för vår skull. Detta tror jag är ett av skolans stora arbetsområden framåt, att få eleverna att förstå varför de lär sig. Inte för läraren, provet eller NP i slutet av nian, utan för sin egen skull. Det, mina vänner, är verklig insikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar