Jag har läst artikeln som handlar om eleven som släpades ut ur klassrummet av sin lärare p.g.a. att han störde under ett prov. Tingsrätten gav läraren rätt. Läraren "höll sig inom sina befogenheter" heter det i artikeln. Att man som lärare måste bryta när en elev stör under ett prov är ju ganska självklart. Att eleven känner sig kränkt efter att ha släpats ut ur salen framför hela klassen är ju dock inte jättesvårt att förstå. Att föräldrarna reagerar på hur detta gick till är inte heller så konstigt. Känns ju konstigare om de inte skulle ha gjort det.
Jag blir egentligen inte upprörd över tingsrättens dom. Den kanske är helt rätt. Det jag blir upprörd över är att så många hurrar över domen istället för att se och lyfta att det är fruktansvärt att denna rättegång ens ägt rum!
Det är så lätt att hurra när det inte gäller ens eget barn. Handen på hjärtat...vem skulle inte bli förbannad om ens barn kom hem och berättade att läraren släpat hen på golvet genom hela klassrummet. Det spelar liksom ingen roll vad upprinnelsen är för mycket kunde förmodligen ha gjorts innan. Man ska inte göra så. Man ska bara inte det. Vi i skolan ska jobba med helt andra metoder. Pedagogiskt, metodiskt och med forskning och styrdokument som grund. Vi ska inte utnyttja vår fysiska överlägsenhet som vuxna på fel sätt.
Jag känner inte den här eleven. Jag känner inte läraren. Jag känner inte heller föräldrarna. Egentligen ska jag kanske inte uttala mig alls kring det här ärendet för jag var inte på plats när det hände och jag saknar för mycket information för att egentligen kunna dra några slutsatser. Jag lämnar det här specifika fallet och reflekterar mer generellt istället.
Alla vi som jobbar i skolan har ett ansvar att se till att våra elever lyckas. Vi känner våra elever och vi vet deras styrkor och svårigheter. Vi måste möta eleverna där de är och vi måste prata med dem. Ställa frågor som öppnar upp istället för att ge dem konsekvenser som stänger och förmodligen låser fullständigt!
Om någon har svårt att fokusera, hålla koncentrationen under ett prov så kan ju det bero på många saker. Det är lärarens uppgift att ha koll på det och redan innan ha gjort upp med eleven om hur provet ska gå till.
När man ställer frågan, "Hur gör vi så att det blir bra för dig när vi skriver prov?" får man alltid svar och man kommer vidare tillsammans. Om någon är nervös för att tala inför gruppen och man ställer frågan, "Hur skulle du vilja göra med den här uppgiften nu?" så får man alltid svar och man kommer vidare tillsammans. Om någon har ett behov, vilket som helst, och jag vet om det så är det min skyldighet att möta det...IHOP med eleven! Det gäller både i stort och i smått och för liten och stor. Eleverna är beroende av oss vuxna och de måste möta vettiga vuxna som INTE ser som sin fulla rätt att ta till fysiska handlingar för att skapa ordning utan som jobbar för att möta människan de har framför sig.
Ingen är stökig med flit, ingen vill vara dålig i skolan, ingen vill förstöra för alla andra och ingen vill förnedras framför hela klassen! Vi måste jobba förebyggande och med eleven i fokus...alltid. Varje dag och hela tiden.
///Ida Lenneman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar