Framåt ska vi!

Ännu ett läsår har gått. Det är något speciellt att få ta emot nya sjuor. Allra helst hos oss där vi jobbar årskursvis och just har lämnat nior. Man ser likheter och man ser skillnader. Man slås varje gång av hur stor skillnad det är på en elev i år sju och en elev i år nio. Personligen upplever jag att jag kan känna ett lugn. Ett lugn därför att jag vet att jag har tre år på mig att arbeta och göra mitt allra bästa för varje elev som råkade hämna under mina vingar.

Om jag har utmanats under året? Definitivt!! Ibland till bristningsgränsen, men samtidigt är det ju det som gör det här jobbet så kul. Att få vara med på unga människors resa är verkligen en förmån! 

De vanligaste frågorna jag får när jag säger att jag arbetar som lärare är: Hur kan du vara lärare? Hur orkar du? Är det inte jobbigt? Är inte ungdomar värre nu för tiden?

Mina svar på det är alltid: Jag älskar att vara lärare! Jag orkar! Det är jobbigt, men sååå värt! Ungdomar är barn av sin tid och jag tror inte ett dugg på att det var bättre förr...kanske annorlunda, men inte nödvändigtvis bättre!

Varenda unge har kämpat och gått framåt. Givetvis har alla inte nått lika långt, men alla har gått framåt. Alla kanske inte når hela vägen, men alla går framåt. Det är väl framåt vi ska eller???

När jag kommer tillbaka efter semestern i höst så kommer jag att möta mina raringar igen. Då är de åttor och vi "levlar upp" ett snäpp. Kraven ökar både socialt och kunskapsmässigt. Det blir roligt för nu vet vi så mycket mer om våra elever än vad vi gjorde i höstas. All den kunskapen kan nu användas till att möta, nöta och stöta vidare. Var och en jobbar med sitt och utifrån sina förutsättningar. Ingen står kvar. Alla går framåt. Det är väl framåt vi ska eller???

Är allt ultimat och perfekt? Är förutsättningarna alltid de bästa? 

Absolut inte! Men vad hjälper det att fokusera på det i det dagliga arbetet? Med eleverna i fokus måste vi göra det vi kan med de premisser vi har. Här och nu. Hela tiden. För det ÄR framåt vi ska!

///Ida Lenneman