Vilka är vi?

Vi är två lärare på Berzeliusskolans högstadium i Linköping som har bestämt oss för att arbeta för att förändra och förbättra vår pedagogik och vårt arbetssätt. Detta gör vi främst genom att samarbeta kring eleverna och i våra ämnen. Vi försöker se beröringspunkter i ämnena och arbeta för att eleverna ska se större sammanhang i undervisningen. Här kan du läsa mer om oss och vårt arbete för att skapa bra förutsättningar för eleverna.

lördag 5 april 2014

Jag ÄR lärare!

Jag är lärare!
Så brukar jag svara när någon frågar vad jag arbetar med. Jag känner mig stolt när jag svarar och jag brukar lägga till att det är det bästa jobbet man kan ha. Roligt, utmanande och händelserikt varje dag!

Nu på senare tid har jag funderat mycket på om man verkligen ÄR sitt jobb eller om jag istället borde svara att jag ARBETAR som lärare. Jag kan ju fortfarande känna mig stolt och lägga till att det är det bästa jobbet man kan ha och att det är roligt, utmanande och händelserikt varje dag.

Vad blir skillnaden om jag svarar på det ena eller det andra sättet?

Att diskutera ämnena och innehållet i kurser eller upplägg av olika arbetsområden med kollegor är spännande och berikande. Det är ofta väldigt prestigelöst och man kan ge och ta av varandra. Man bollar idéer och byter material och man testar sig fram. Matriser skrivs, prov konstrueras och lektioner förbereds. Prestigelöst och självklart!

Att diskutera ledarskap i klassrummet och i korridorer och relationen till elever och klasser man undervisar eller arbetsro och regler är genast väldigt prestigefyllt! Jag funderar mycket på vad det beror på. Varför är det inte självklart att vi måste prata om sådana saker? Kan vi prata om det ena måste vi ju kunna prata om det andra. Det som faktiskt gör att lektioner blir bra och positiva och det som gör att eleverna känner sig trygga och i och med det kan ta till sig av det vi försöker lära ut. Metodik och pedagogik är ju det skolan handlar om och dessa två ska leda till att eleverna får med sig kunskaper. Jag tror att alla KAN lära sig det. Med rätt handledning och stöd och om man bara vill. Jag tror också att vissa bara har det i sig precis som att vissa är bra på fotboll, piano eller matematik.

Varför valde man att bli lärare? Eller jag menar....varför valde man att arbeta som lärare?

Här är några svar:

- Jag vill jobba med barn/ungdomar.
- Jag älskar mina ämnen och vill få andra att tycka om dem.
- Jag hade massa ämnespoäng och var tvungen att göra något av dem.
- Jag halkade in av en slump.
- Jag tänkte "att lärare kan man alltid bli".
- Juni, juli, augusti.
- Bra med lov och bra tider.
- Jag jobbade inom en annan bransch tidigare, men efter lite funderande bestämde jag mig för att bli lärare.
- Jag har alltid gillat skolan.
- Jag vill se till att ingen elev får det som jag hade det.

Svaren är många och det finns såklart fler än de jag skrivit här. Kanske är grunden till valet man gjort påverkar vilken lärare man blir? Ändå är det så att alla som arbetar i skolan VÄLJER att gå till jobbet varje dag. Jag ser det som ett val...ett aktivt val. Gör man valet att gå så gör man också valet att jobba så bra som man bara kan. Man kan inte ställa sig utanför eller ovanför de styrdokument vi har eller den forskning som finns. Man måste vara med...det ingår i jobbet. Samhället förändras och det gör skolan med. Alla som jobbar i den måste hänga med!

Prestige får inte ta plats när man arbetar med människor, vi måste kunna prata om det. Vi måste lyfta varandras positiva sidor och hjälpa varandra att arbeta med det man behöver utveckla. Vi måste tänka att vi ska ha högre krav på oss än eleverna. tycker jag att det är viktigt att eleverna kommer i tid så ser jag själv till att vara i tid. Har jag själv en jobbig period i mitt privatliv och det påverkar mina prestationer på jobbet måste jag kunna se att en elev kan ha det så också och då måste jag kunna möta det. Skillnaden mellan oss som jobbar i skolan och elever är att eleverna inte har valet. De har skolplikt och måste vara på plats och vi är skyldiga att vara proffs och möta varje individ. Därför tror jag att det är oerhört viktigt att vi släpper prestigen och istället välkomnar det kollegiala lärandet med öppen famn. Det är inte farligt att erkänna att man tycker att vissa saker är svåra. Det är bra för då kan man göra något åt det! Vi måste vilja göra något åt det...för elevernas skull. De förtjänar lärare som vill!

Jag ÄR lärare, Jag ARBETAR som lärare. Mm...kan inte bestämma mig riktigt. Jag tror att ÄR passar bäst in på mig...vilket väljer du?

1 kommentar:

  1. Att förhålla sig professionellt till sitt yrke, till sina medarbetare och studenter-vad innebär det? Jag kanske tillhör dem som ÄR lärare, på samma sätt som jag ÄR en vuxen hemma på gården när ungar gör dumheter. Men på jobbet är jag inte bara mig själv utan jag har tagit på mig ett uppdrag att stå ansvarig för ordning och reda, för utveckling och måluppfyllelse enligt kursplaner och andra styrdokument...
    Jag har också träffat alldeles för många yrkesskadade lärare som utanför jobbet, i alla möjliga sammanhang börjar undervisa sina medmänniskor i div. saker de inte nödvändigtvis vet mycket om.... Av bara farten liksom.... Tycker ofta det är skönt att få vara hemlig med mitt yrke när jag träffar nya människor! Att stämpeln inte sitter i pannan på mig, att de inte nödvändigtvis på en gång förstår vad jag jobbar med...Att de lär känna mig lite mer först... Har en bonusdotter som Är/jobbar som polis. ?.Vi har samtalat om detta ibland....Hm...Intressant fråga. Tack för kloka inlägg!
    /Anki

    SvaraRadera